Det är Naturskyddsföreningens tidning Sveriges Natur som har tagit fram en lista med rödlistade arter som symbol för varje landskap. Biologen Kristoffer Stighäll är den som till största delen ligger bakom urvalet.
Gemensamt för alla arter på listan är att de är hotade. Stighäll ville också få med en bredd. Förutom däggdjur finns det bland annat fiskar, mossor och insekter.
Vårt landskap har tilldelats barbastellen som ny symbol, tillsammans med de gamla välkända: landskapsblomman linnea och landskapsdjuret utter.
En av dem som vet mest om barbasteller i Sverige är Ingemar Ahlén, professor emeritus vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala.
Han har skrivit en lång rad rapporter om tillståndet för barbastellen och andra svenska fladdermöss och säger till VT att han just nu håller på med att ta fram ett åtgärdsprogram för arten.
Barbastellen har ett kärnområde i Vimmerby kommun, men några få fynd har gjorts även i Västerviks kommun.
Äldre uppgifter tyder på att barbastellen, känd i Sverige redan i mitten på 1700-talet, tidigare fanns så långt norrut som södra Värmland och Stockholmstrakten.
I dag är det framförallt i Skåne som den har ökat i antal. Där ser utvecklingen bra ut, men då ska man komma ihåg att ökningen startade från en låg nivå.
- I norra Småland och södra Östergötland har åtskilliga förekomster försvunnit, säger Ingemar Ahlén.
Det enda ställe i landet där man vet att det regelbundet övervintrar en större grupp barbasteller är på Karlsborgs fästning i Västergötland, där bilden här intill är tagen.
Barbastellen trivs bäst i gamla kulturmiljöer. Den gillar äldre, genuin gårdsbebyggelse med äldre lövträd runt och trädgårdar som inte är alltför intensivt skötta.
Skogar som ännu bär spår av utmarksbete är också populära, men de minskar på många håll och ersätts med kalhyggen och planterad ungskog, vilket drabbar barbastellen.