Barn i riskmiljö får uppmärksamhet

Rädda barnen och socialförvaltningen bjöd i måndags in till en samtalskväll på biblioteket i Gamleby. Det som diskuterades var hur man bäst ska hjälpa barn i missbruksfamiljer.
Lena Lundahl och Britt Eklind berättade om BIM ( barn i missbruksfamiljer) som är en samarbetsgrupp där representanter från socialtjänsten, sjukvården och skolan arbetar med alkoholförebyggande åtgärder riktade mot barn och föräldrar.
BIM har funnits i Västervik i tio år och har varit mycket framgångsrika i sitt arbete med att fånga upp barn som lever med missbrukande föräldrar.

Man samlar barnen i små grupper där de kan prata av sig och lära känna andra som är i samma situation.
- En kommentar som vi ofta får, berättar Lena Lundahl, är att : "Va skönt att få komma hit, ni fattar ju precis hur det är."
- Barnen vill ofta inte gå hem från våra träffar, det är för många den enda plats där de kan prata öppet om sina problem. Vår viktigaste uppgift är att: se, lyssna och tro på barnet, bekräfta deras berättelser och få barnet att förstå att det inte är deras fel att mamma eller pappa dricker.
Gruppen träffas varje vecka under tio upptill tjugo gånger. Sedan sker uppföljningsträffar, ofta hör också barnen av sig på telefon till den person som de lärt känna och har förtroende för. För att barnen ska få delta i gruppen krävs att någon av föräldrarna ger sitt medgivande.
Att det finns många fler barn som skulle behöva den här sortens hjälp är Lena Lundahl övertygad om.

- Enligt beräkningar så lever ett barn av tio i hem med någon missbrukare. Problemet är att nå ut och fånga upp barnen. Det är mycket sällan som de själva talar om hur de har det hemma. Därför är det viktigt att alla som kommer i kontakt med barn vågar ta upp problemet och slå larm. Det går bra för vem som helst att ringa anonymt. Det är viktigt att vuxna vågar ställa sig på barnets sida. För den som arbetar med barn är det faktiskt en skyldighet att anmäla.
De fysiska symtom som man kan uppmärksamma är trötthet, magvärk, huvudvärk, nedstämdhet och koncentrationssvårigheter. Andra signaler är att barnen inte kommer i tid, är dåligt klädda och verkar få dåligt med mat hemma. Man kan också märka att de här barnen tar på sig olika roller. En del tar överdrivet mycket ansvar, andra gör sig osynliga medan andra alltid vill agera som medlare. Den som reagerar med att bli aggressiv är ofta den som fortast får uppmärksamhet och hjälp.

Ett annat viktigt arbete för att hjälpa barn i problemfamiljer bedrivs av socialtjänstens familjebehandlare. En av dessa är Annica Johansson som arbetar i Gamleby.
När hon kopplas in på någon familj är det antingen efter en egen ansökan från familjen om hjälp eller efter en anmälan som kommit in till socialtjänsten om att allt inte står rätt till.
- Det kan vara svårt i början, särskilt om det ligger en anmälan bakom att jag kopplas in. Innan jag kommer hem till familjen träffas vi på kontoret. Då är det viktigt att klargöra att jag är till för att hjälpa och inte för att stjälpa. Det gäller att vara ödmjuk och lyhörd så man får bra kontakt från början.

För Annica kan arbetet ofta vara av mycket praktisk natur. En del familjer hon kommer till saknar helt fasta rutiner och regler och situationen kan närmast betraktas som kaotisk. Det är inte alltid missbruk som ligger bakom problemen det kan också vara familjer där något barn helt tagit över och hon får hjälpa föräldrarna att återta sin roll som fostrare.
En egenskap som hon tycker sig ha mycket nytta av i sitt arbete är sinne för humor.
- Ibland får jag kommentarer som att: " Du är ju en sådan där sossekäring men du är ju inte farlig".
Att den här sortens förebyggande arbete som bedrivs inom olika områden i kommunen är mycket viktigt och kan spara mycket inför framtiden både i pengar och mänskligt lidande var nog alla som kommit till träffen i Gamleby överens om. Att det bara fanns två män bland det 30-talet åhörarna kan tyckas anmärkningsvärt i detta jämställdhetens tidevarv.