Barn tiger om sexövergrepp

- Det är så otroligt viktigt att dessa barn får upprättelse, hjälp och vård. Under rättegången är ofta polisintervjuer det enda vittnesmål som finns om barnens upplevelser. Därför är det så viktigt att det blir rätt, säger forskaren Lina Leander från Västervik.

I en alldeles färsk doktorsavhandling har hon och två forskarkollegor studerat hur barn minns sexuella övergrepp, och hur de väljer att berätta om händelserna i polisförhör. Avhandlingen lades fram vid psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet.
- Det viktigaste fyndet är att de flesta barn utelämnar sexuell information, trots att det finns bevis att de utsatts för mycket grova sexuella övergrepp. Trots att de konfronteras med bevisningen tenderar de att utelämna detaljer och förneka att det hänt, säger Lina Leander.

Forskningsinsatsen betraktas som unik och har fått stor uppmärksamhet. Det som skiljer den från tidigare forskning inom området är att studien utgår från verkliga fall. I materialet ingår polisförhör med flickor som utsattes för sexuella övergrepp av den så kallade Alexandramannen, som tog kontakt med sina offer på internet. I materialet finns även fall där barn mellan tre och tio år blivit bortrövade av en pedofil. Forskarna har även analyserat fall av verbala sexuella övergrepp.

Polisernas samtal med barnen har jämförts med teknisk bevisning, fotografier och förhör med förövare.
- Genom att studera polisintervjuerna har vi kunnat se vad barnen väljer att berätta om övergreppen och vad de väljer att utelämna. Man kan se vilka detaljer de berättar om och sedan jämföra med vad som framkommer i dokumentationen. På så sätt kan man se vilka faktorer som påverkar berättelserna.
Skam och skuldkänslor kan vara en orsak till att viktig information inte framkommer i polisernas samtal med barnen.
- Man talar ofta om kognitiva förklaringar, att barnen inte minns. Men vi tror att det snarare har en emotionell förklaring. Det är viktigt att man kan kartlägga detta och se vilka faktorer som påverkar för att kunna göra något åt det.

Genom att tillmäta de känslomässiga reaktionerna större betydelse och kartlägga faktorer som styr barnens beteende kan polisförhören bättre anpassas till barnen, menar Lina Leander.
- Det är viktigt att man skapar ett bra förhållande och förtroende så att man kommer över emotionella faktorer som skam och skuld. Många poliser gör det här bra, men det finns även brister. Till exempel händer det att poliser går direkt in på själva övergreppet när man i stället skulle kunna skapa ett förtroende genom att visa barnet ett genuint intresse, och ställa frågor som inte har med själva övergreppet att göra. Då berättar barnet mer.
Ett mycket stort antal av alla anmälda fall av sexuella övergrepp mot barn leder inte ens till åtal. Ofta står barnens ord mot förövarens, ofta saknas teknisk bevisning. Vid en rättegång kan barnens tillförlitlighet som vittnen bli avgörande för domen.

- Domstolarna har en tradition att värdera detaljerade och tydliga berättelser som ett kriterium för trovärdighet. Att barn ofta inte berättar i detalj och fragmentariskt kan därför tolkas som att de inte är trovärdiga. Därför behövs mer kunskap om barns vittnesmål. Det finns också en stor vilja från många håll att lära sig mer.
Lina Leander är bosatt i både Stockholm och Västervik. Hon har nyligen beviljats forskningsanslag från Brottsofferfonden för att titta närmare på vilka faktorer som påverkar barns vittnesmål. Projektet väntas pågå under tre år.

Barn tiger om sexövergrepp

Barn som utsatts för sexuella övergrepp vill ogärna berätta om sina upplevelser. Det kan få stora konsekvenser när domstolar ser detaljerade vittnesmål som ett uttryck för barnens trovärdighet. Hur polisförhör formuleras blir därför av avgörande vikt.