Den senaste tiden har vi återigen fått nya larmrapporter ifrån skolans värld. Mer än var tionde elev har enligt preliminär men tillförlitlig statistik inte godkänt i antingen svenska, engelska eller matematik och har därmed inte gymnasiebehörighet. Det är en ökning med en procentenhet sedan förra året. Det vittnar om att vi förmodligen, även i år, kommer att få se närmare en fjärdedel av eleverna lämna grundskolan med underkänt betyg i minst ett ämne.Dessa misslyckanden är dock endast de mest uppenbara tecknen på den svenska skolans nedgång. Faktum är att få elever idag får den bildning och den faktabas som de behöver för att kunna ta del av den högre kulturdebatten och förstå sig på sin samtid. De lämnar idag sina gymnasier och går ut vuxenvärlden som kulturella analfabeter. Med detta menas att de saknar de grundläggande kunskaper som behövs för att aktivt kunna delta i samhällslivet. På samma sätt som en analfabet saknar de grundläggande verktygen (förmågan att avläsa bokstäver) för att förstå en skrift saknar en kulturell analfabet de grundläggande verktygen som krävs för att förstå samhället. Varje högre samhällsanalys eller -diskussion tar nämligen sin utgångspunkt i tidigare ackumulerad kunskap och erfarenheter. Dessa lärdomar - som många gånger är komplex och tagit lång tid att lära - sammanfattar vi ofta i korta begrepp, historiska referenser samt ordspråk och infogar i den pågående samhällsdebatten för att enklare kunna påvisa våra poänger.Sålunda kan en börsanalytiker hävda att ett företag kastar pärlor åt svin, en samhällsdebattör jämföra socialdemokratins obligatoriska referenser till Olof Palme med den apostoliska trosbekännelsen och en ekonom förklara sovjets ekonomiska sammanbrott med att man inte kan sätta den osynliga handen ur spel.Saknas kunskapen om vad dessa begrepp och referenser har för betydelse går det inte heller att förstå poängen debattören försöker göra. Verktygen för att kunna förstå saknas.Denna kulturella analfabetism exkluderar dock inte endast enskilda ifrån det högre samhällslivet, utan leder till kulturell regression. Om vi inte lär ut tidigare generationers slutsatser och erfarenheter till dagens unga kommer samhällslivet ständigt att få börja om på noll. De mödosamma och många gånger obarmhärtiga processer som skapat vår nuvarande kulturella bildning blir för intet och kommande generationer kommer att göra om samma misstag som tidigare generationer. Arbetet med att återupprätta det svenska skolväsendet kan därför inte endast inskränkas till att få upp antalet behöriga till gymnasiet. Fokus måste läggas om till att på bred front lära ut bildning och bekämpa kulturell analfabetism.
