Han brann för många saker, Bengt Myrgård. En av dem var Kunskapskällan, där han var engagerad under många år och även har ett rum uppkallat efter sig.
Eva Zryd på Västerviks gymnasiebibliotek har haft mycket att göra med Bengt under årens lopp. Hon säger att han hade en enorm associationsförmåga. Han kunde knyta samman idéer och tankar från olika håll, inom alla möjliga ämnen.
– Han var en renässansmänniska och en jättelik folkbildare. Han kunde så mycket, och plockade fram det vid rätt ögonblick.
Hon minns honom också för hans vänlighet och omtänksamhet. Han ville att alla skulle må bra.
Samma bild har Rose-Marie Möller, som känt honom genom föreningen Ellen Keys vänner i Tjust.
– Han såg människan, och gjorde henne värdefull på något sätt.
Bengt hade två barn samt flera barnbarn och barnbarnsbarn. Sonen, Stefan Myrgård, berättar att pappan in i det sista var entusiastisk och höll modet uppe, trots att han var sjuk.
Han föddes i Norrköping, men bodde senare under uppväxten i Kisa och Vadstena. Efter prästvigningen tjänstgjorde han i olika församlingar i Norrköping, innan flytten gick till Stockholm och ett jobb som studierektor på Ersta diakonianstalt.
Hela livet pendlade han mellan skolan och kyrkan. Stefan säger att hans pappa var före sin tid i skolfrågor. Han jobbade tidigt med integration förskola–skola. Han hade också ett socialt patos för utsatta människor, som han bjöd hem till familjen på jul.
Bengt var teologie licentiat och undervisade på gymnasiet i religion och filosofi.
Frimurarna betydde mycket för honom, liksom böcker. Han älskade böcker. Trots att han skänkt 7 000 böcker till Västerviks gymnasium, finns det ännu fler kvar hemma.
Bengt Myrgård fick kulturnämndens hedersdiplom 1995.