Berättelser om livet leder minnet rätt
Under tisdagen samlades personal inom äldreomsorgen för att lära sig mer om bemötande av dementa personer. En metod som visat sig vara värdefull för en ökad livskvalitet är levnadsbeskrivningar.
Vill väcka minnen. Bertha Ragnarsdottir har mångårig erfarenhet av demensvård. Under tisdagen föreläste hon om vikten att skriva ner demenssjukas levnadsberättelser. Foto: Anders Steiner
Foto:
En framgångsrik metod inom demensvården är levnadsberättelser. Genom att ha kunskap om den demenssjukas tidigare liv kan personalen bättre stödja och trösta när minnet inte längre fungerar. Genom metoden stimuleras och återskapas minnesbilder.
- Ju mer personalen vet om en persons liv desto lättare blir det att hjälpa. Självförtroendet stärks för den sjuka och det blir också ett värdigare liv, säger Bertha Ragnarsdottir.
En levnadsbeskrivning kan exempelvis innehålla uppgifter om barndomen men också information om äktenskap, barn och sysselsättning i vuxen ålder. En levnadsbeskrivning bör skrivas i samråd med den demensdrabbade personen så fort diagnosen har ställts. Det är också viktigt att de anhöriga deltar och att både positiva och negativa händelser skrivs ner.
- Ofta vill man som anhörig inte utsätta den som är sjuk för tråkiga minnen, men ofta är det de negativa händelserna som ältas och som man behöver stöd för. Det är också viktigt att man poängterar för de anhöriga att personalen har tystnadsplikt runt levnadsberättelsen.
Ett bra bemötande handlar om att försöka lära känna personen bakom demenssjukdomen.
- Vet man att en person en gång varit ung och dansat eller haft ring i näsan, blir också bemötandet och förståelsen bättre. Dementa får då lättare komma ur sitt skal.
Ett professionellt bemötande handlar också om att omsorgspersonalen ska kunna bekräfta de minnen dementa personer upplever i stället för att ifrågasätta och rätta till felaktigheter. Som exempel nämner Bertha Ragnarsdottir att många dementa är föräldrafixerade och ofta ställer frågor om var mamma eller pappa är. Att i den situationen påpeka det orimliga i att föräldrarna fortfarande lever kan snarare leda till mer förvirring och oro.
- Men för att personalen ska kunna bekräfta det personen säger måste man känna till levnadsbeskrivningen. Genom att lyssna och prata om det som varit kan man leda personen genom minnena. Då kan personen tänka runt sitt liv och själv komma fram till vad som hänt, säger Bertha Ragnarsdottir.
Så jobbar vi med nyheter