Berndt sprider julvärme

Är du ensam i dag eller bara trött på Kalle Anka? Då har Berndt Westholm något att säga dig.

På julafton sprids värmen på Båtsmansgatans församlingshem till alla som söker julgemenskap.Foto: Anders Steiner

På julafton sprids värmen på Båtsmansgatans församlingshem till alla som söker julgemenskap.Foto: Anders Steiner

Foto: Steiner Anders

Västervik2009-12-24 00:00
- Ta på dig skorna och kom hit. Här har vi värme, gemenskap och god mat."Hit" betyder församlingshemmets årliga julgemenskap på Båtsmansgatan. Det har gått några år sedan Västerviksbon hittade dit första gången. Han hade kommit till vägens slut. Käkcancer, kroppspulsåderbråck och hjärtproblem hade hade tömt Westholm på livskraft.- Det var tufft. Men jag kom upp på nio som boxaren. Jag har nio liv vet du, så nu har jag fyra kvar och kommer bli 110 år.Han plirar med ögonen och ler brett.67 år, nio operationer, men med humöret i behåll. Vi snackar med en överlevare. Ett energiknippe likaså. Så här på julafton räcker energin också till andra som behöver den.- Han är alltid glad och trevlig och sprider värme, säger Eva Byström, diakon.Han är ett kraftverk helt enkelt.Tillsammans med tre andra ideella krafter sprider han värme på församlingshemmet i dag.Frälsningsarmén är också där.Och det kan komma fler personer än tidigare för att söka värmen på församlingshemmet, tror Frälsningsarméns kårledare Bert Andersson.- Vi kommer inte bli översvämmande av folk, men några fler kan man tänka sig att det blir i år med tanke på de svåra tiderna som varit.Samtidigt har Frälsningsarmén i år kunnat ta emot fler julklappar som de i sin tur kunnat ge bort till behövande barn. Men annars är insamlingen av gåvor densamma som tidigare år. - I större städer märks det mer att det är svåra tider. Folk försöker så långt det är möjligt att klara ut sin situation, men alla som vill dela julgemenskapen är välkomna, säger Andersson.Westholm kommer i alla fall. Och inte bara det.- Hit kommer folk i alla kategorier. Vi umgås inte så mycket i övrigt, mer än att vi hälsar på varandra på stan. Men här sjunger vi och äter ihop. Jag får en varm skön känsla inom mig av det. Kan jag sedan glädja någon och se mungiporna åka upp i taket så är mycket vunnet. Vad jag vet så fick man inte skratta i kyrkan eller applådera förr, men nu är ju kyrkan glädjens hus och det här är inte så dramatiskt som man tror.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om