Blå Jungfrun - inte alls i Linnés smak
Detta ruskiga omdöme om Blå Jungfrun har självaste Carl von Linné som upphovsman. Men det hindrar inte att ett par tusen människor varje sommar besöker denna vårt lands minsta nationalpark i Kalmarsund.
Liten hamn. Det finns bara några platser där utflyktsbåtarna kan lägga till. Då kan det bli trångt om saligheten.
Foto:
En blåsig sommardag 1741 reste Linné med livet som insats ut till Blå Jungfrun. Det blev, av dagboken att döma, en otäck upplevelse för den borne landkrabban som var helt övertygad om att sällskapet skulle drunkna:
"Medan sjöfolket berättade att man ej borde kalla det Blåkulla, utan Känningen eller Jungfrun, ty annars upptändes storm och man kom i livsfara, begynte nordan kasta vågorna och en stickande storm att stjälpa båten. Alla måste vi då arbeta, med största livsfara och uttröttade kommo äntligen fram..."
Allt sedan dess har den säregna granitklippan i Kalmarsund fortsatt att fascinera sina besökare. Det beror också, som Linné antyder, i hög grad på resan dit. Otillgängligheten är en viktig del av Jungfruns sällsamma framtoning, precis som Gotska Sandön. Fortfarande kan det hända att sjögången sätter stopp för alla landningsförsök, och besöket får skjutas upp till en annan gång.
Men när man väl har kommit iland på ön väntar en märklig naturupplevelse, en värld av blankslipade hällar, bergsskrevor och grottor. Ändå är de allra finaste grottorna förstörda för all framtid. I början av 1900-talet bröts den åtråvärda graniten på södra delen av ön, och grottorna sprängdes. Därefter räddades Jungfrun från fortsatt skändande genom en donation av finans- och tidningsmannen Torsten Kreuger, som köpte ön och överlämnade den till kronan.
När man vandrat ett stycke upp på ön upptäcker man till sin förvåning att en lågvuxen ädellövskog av framför allt ek har bitit sig fast i skrevorna. De krypande ekarna och stora bestånd av murgröna bildar en märklig kontrast till öns karga framtoning.
Höjdpunkten brukar - i dubbel bemärkelse - komma när man kravlat sig ända upp till öns högsta punkt, 86 meter över Kalmarsund. I klart väder ser man inte bara Öland utan också fastlandets kust och skärgårdar, ända upp mot Västervik.
Blå Jungfrun är med sin röda granit inte alls släkt med Ölands kalkstensplatå i öster. Ön är en ensam granitkupol som sticker upp genom lagren av andra bergarter i Kalmarsund. Inlandsisen hyvlade av det mesta i sin väg, men förmådde inte mer än slipa av ojämnheterna på öns nordsida. Där finns de finaste hällarna som ett minne från denna avlägsna tid. I söder däremot är graniten sönderbruten till block och sten. Här finns också de berömda stentorgen av stenar som slipats av havet. Spåren efter människans framfart med stenbrytning syns också som stora sår i berget, och rester av rallvägar för stentransporterna på räls kan ännu ses i terrängen.
Mer än 200 olika växter finns på Blå Jungfrun som också är känd för sina lavar och tobisgrisslorna som håller till söderut på ön.
1926 blev ön nationalpark.
Turer till Jungfrun
Båtturer till Blå Jungfrun går sommartid både från Oskarshamn, Västervik och Byxelkrok. Turistbyråerna har information om avgångar.
Så jobbar vi med nyheter