Den 32-årige Västervikaren har haft svårt att sova. Han är uppriven, besviken och förbannad.
- Jag känner mig överkörd. Jag håller på att tappa nerverna.
Han har haft sin nu gamla mor som god man hela livet och har inte fått någon tillräcklig förklaring till varför han inte får ha henne kvar.
Vi bad överförmyndaren Berit Johansson om ett förtydligande.
- Jag kan inte uttala mig om det ärendet, men generellt är det så att ha föräldrar som god man är inte helt bra alla gånger.
Efterfrågan på samhällets stöd har ökat stadigt de senaste åren. Och ibland är det svårt att hitta nya gode män i samma takt. Det är då vanligt att anhöriga själva blir gode män. Men Johansson menar att det är många som inte klarar av uppdraget.
- Det är många som har svårt att skilja på rollerna som anhörig och god man. Är man både och så måste man lära sig att skilja på rollerna.
Därför har överförmyndarnämnden en utbildning för de som ska bli gode män. Men ändå förekommer det att anhöriga blandar ihop sina roller och rör ihop sin privatekonomi med huvudmannens ekonomi.
Kan ni göra utbildningen bättre?
- Som god man har man ett bra stöd tycker jag. En del anhöriga sköter sig bra. Men många anhöriga som är god man har svårt att förstå att de ska komma in med en redovisning och följa de regler som finns.