Lisa Koblanck, kommunpolis i Västerviks kommun, berättar att det handlar om någon gång i månaden i genomsnitt, som husdjursrummet används.
– Det är mest hundar och oftast är det en rätt så kort stund de är hos oss. Vi kontrollerar chippning om det finns, och så försöker vi lägga ut det på Facebook, med en bild på hunden. Där brukar det bli väldigt bra respons och ägarna hittas ofta väldigt fort, säger hon.
Upp till 12 timmar får hundarna vara hos polisen, i det speciella rum som har avsatts för just det ändamålet. Det ligger lite avskilt, för att hunden ska få lugn och ro, och är ganska avskalat, för att det ska vara lätt att städa. För det mesta får hundarna som hamnar här nöja sig med vatten och att få komma ut och kissa och bajsa med jämna mellanrum.
– Men blir hunden här lite längre kan det även hända att den kan få lite mat, säger Lisa Koblanck.
Om ingen ägare har hittats under den här tiden får hunden åka till det hundpensionat som polisen har upphandlat avtal med.
Under tiden på polisstationen turas personalen om att ta hand om eventuella hundar.
– Dagtid hjälps vi åt, då är det ganska mycket folk här. Kvällstid får ingripandeverksamheten ta hand om det i mån av tid, säger Lisa Koblanck.
Utanför det lilla rummet där hundarna får vistas står en säck med mat och här hänger också några hundkoppel och halsband i olika storlekar. Hundar som har rymt har ju oftast inget sådant på sig.
– Men vi blev lite fundersamma i vintras. Då kom en hund in med koppel och alltihop. Det gick ganska lång tid och ingen hörde av sig om en bortsprungen hund. Hunden hade hittats på Gränsö och vi började titta på om vi kanske skulle göra något mer. Tankarna gick ju till om det var någon som hade ramlat och skadat sig och det var halt och kallt ute. Men som tur var hörde ägaren av sig, han hade gått hem eftersom han trodde att det var dit hunden skulle springa.
Lisa Koblanck berättar att för ärenden med bortsprungna djur har Facebook underlättat otroligt mycket.
– Nu är det knepigaste att få en bra bild på hunden som vi kan lägga ut, skrattar hon. Förut hade vi speciella djurliggare där vi skrev in ärenden med bortsprungna hundar.