Det var i slutet av april förra året som läkare i Västervik konstaterade att den 63-årige mannen hade så kallad muskelinvasiv sjukdom i urinblåsan. Mannen remitterades till urologiska kliniken på Linköpings universitetssjukhus. Men det tog flera månader innan mannen fick träffa någon läkare på urologiska kliniken.
I juni var mannen på plats i Linköping. Där slog man fast att han hade blåscancer. Sedan fick han vänta ytterligare drygt två månader på operation. Socialstyrelsen tycker att väntetiderna för mannen varit oacceptabelt långa.
Experter skriver i sitt sakutlåtande att det faktum att det rådde sommar och semestertider emellan inte utgör minskade krav på en god och säker vård.
Socialstyrelsen har även åsikter om eftervården av mannen. Kort tid efter operationen började mannen må sämre. Han kräktes och det fanns tecken på infektion.
Någon vecka efter operationen, i samband med eftervården, förlorade mannen medvetande. Man försökte återuppliva honom men hans liv gick inte att rädda. Utredning visade att mannen dött av en hjärtinfarkt.
Socialstyrelsen kritiserar eftervården för att man bland annat inte kontaktade intensivvårdsläkare då mannens tillstånd försämrades. Man tycker också att ledningsansvariga bör se över rutinerna för planering och utredning av patienter med muskelinvasiv blåscancer.
Slutligen konstaterar man att handläggningen mellan de båda sjukhusen inte fungerat med anledning av de långa väntetiderna.