"Du kommer att bli imponerad av karln och hans rollator och jÀrnvilja", skriver trÀningskompisen Göran, som i ett mejl tipsat VT om Lennart.
Och det Ă€r svĂ„rt att göra annat Ă€n att imponeras av Lennart. I halka och snömodd har han tagit sig till Atletklubben för att ta sig an ett tvĂ„ timmar lĂ„ngt gympass. GĂ„ngen Ă€r förvisso lite stapplig numera â men i maskinerna pĂ„ gymmet visar han sig vara bra mycket starkare Ă€n undertecknad reporter.
Vi Äterkommer till det.
Lennart möter upp i entrén och vi fÄr en pratstund om hans tidigare brottarkarriÀr, passionen för dans och hans filosofi kring trÀning. Under tiden passerar andra gymbesökare pÄ vÀg in eller ut, och Lennart verkar kÀnna de flesta.
â Vi Ă€r som en enda stor familj. Jag Ă€r hĂ€r mĂ„ndagar, onsdagar och fredagar, och pĂ„ fredagarna har vi kaffesamkvĂ€m efterĂ„t, berĂ€ttar han.
SÄ har han ocksÄ trÀnat hÀr i 20 Är. Egentligen började det med att han gjorde illa benet i samband med att ha fÄtt en militÀrspis över sig pÄ jobbet. Lennart och hans sambo bor pÄ HornsvÀgen i VÀstervik, och Atletklubben lÄg helt enkelt nÀra till hands nÀr han skulle rehabtrÀna. NÀr det hÀnde hade han bara en mÄnad kvar till pensionen, sÄ lÀkaren sjukskrev honom resten av arbetslivet.
Under stora delar av sitt liv har Lennart varit en hÀngiven dansare, men under den hÀr perioden fick gymmet ersÀtta dansgolvet. Foten blev sÄ smÄningom bra igen, men nu Àr benen för darriga för att dansa. Till Lennarts stora sorg.
â Det Ă€r mitt största problem, fy sjutton, sĂ€ger han och skakar pĂ„ huvudet.
Förutom dans har Lennart tidigare sysslat med brottning och cykling. Under ungdomen i Mjölby var han med i en brottningsklubb och Ă„kte runt och tĂ€vlade, och senare i livet har han cyklat totalt 20 VĂ€tternrundor. Att Ă„ka den nĂ€rmare 31 mil lĂ„nga VĂ€tternrundan Ă€r "rena nöjet" enligt Lennart â men trĂ€ningen inför den Ă€r ett "rent helvete". Enligt expertisen behöver man ha minst 100 mil cykling i benen inför loppet, och dĂ„ gĂ€ller det att ge sig ut i ur och skur Ă€ven under de mörka vintermĂ„naderna.
Men nu Àr det alltsÄ gymmet som gÀller. Fokus ligger pÄ att hÄlla musklerna igÄng och slippa smÀrta frÄn en knÀskada han Ädrog sig under brottningskarriÀren.
â Under en tid fick jag kortisonsprutor och sedan kortisontabletter, men sedan sa lĂ€karen att det inte gick att ge mig det lĂ€ngre, det pĂ„verkar vĂ€vnaderna för mycket. Vad ska jag göra nu, blir det kniven, frĂ„gade jag dĂ„. Men nej, jag skulle trĂ€na, sa lĂ€karen. SĂ„ det har jag gjort, och nu Ă€r faktiskt knĂ€et riktigt bra, sĂ€ger Lennart.
Vi gĂ„r vidare in i sjĂ€lva gymdelen pĂ„ Atletklubben. Lennart ska visa maskinerna han brukar anvĂ€nda och guida reportern â som hĂ€ndelsevis ocksĂ„ dras med en gammal knĂ€skada â under ett trĂ€ningspass. Det blir benböj, benpress och vadpress, bland annat, och för Lennart ser alla övningar lekande lĂ€tta ut. Men det Ă€r klart svĂ„rare Ă€n det ser ut för en oerfaren gymbesökare, och reportern fĂ„r kĂ€mpa med betydligt mindre vikter Ă€n Lennart.
â Det gĂ€ller att inte lĂ€gga pĂ„ för tungt i början, tipsar Lennart.
SjÀlv brukar han anvÀnda lÀttare vikter under första varvet, och sedan lÀgga pÄ fem kilo per varv.
För Lennart har trÀningen haft tydliga hÀlsoeffekter. Under kaffesamkvÀmet pÄ fredagar brukar en sjuksköterska vara med, och hon har ibland med sig mÀtinstrument för att testa hjÀrtat. "Du har hjÀrta som en ungdom", har hon sagt till Lennart. Hans yngre trÀningskompisar kan inte riktigt tro att han faktiskt fyllt 91 Är.
â Jag tror att det Ă€r tack vare gymmet man inte blir gammal pĂ„ det viset. Jag brukar basta efter passen ocksĂ„ och det tror jag Ă€r bra. I somras nĂ€r det var sĂ„ varmt hade jag aldrig nĂ„gra problem med vĂ€rmen, sĂ€ger Lennart.
Han tipsar ocksÄ om att passa pÄ att raka sig i bastun. DÄ gÄr det lÀtt, och huden blir len och fin.
MÄnga tycker det Àr svÄrt att hitta motivation för att gÄ och trÀna. Har du nÄgra tips pÄ hur man kan tÀnka?
â Det Ă€r klart att pĂ„ morgonen kan man tĂ€nka "va fan ska en ut för". Vissa dagar kĂ€nner man mer för att vĂ€nda pĂ„ sig i sĂ€ngen och somna om. Men det gĂ€ller bara att bryta det, och sĂ€tta sig upp. Ta pĂ„ sig och sĂ€tta igĂ„ng. NĂ€r man vĂ€l kommer ner hĂ€r, dĂ„ kĂ€nns det alltid bra.