I år var hon sen i starten. Barnen började oroligt fråga om det inte skulle bli några pepparkakshus. I ungefär 25 år har Charlotte Axmon haft som tradition att bygga inte bara ett pepparkakshus, utan små byar, med flera hus inbäddade i mossa, och med belysning.
Men i helgen gjorde hon slag i saken. Hon satte sig ner med papper och började göra ritningar. Fantasin fick flöda. I år blev det en lantligt belägen gård med kvarn, en ladugård, ett lusthus och så ett utedass.
Efter några timmar var pappersmallarna färdiga. Pepparkaksbaket kunde vidta.
När VT besöker familjens hem i Solhem, i Västerviks norra utkant, står en pepparkaksby färdigbyggd, inbäddad i mossa. Med en kort julgransslinga har Charlotte Axmon fixat så att det lyser hemtrevligt inifrån husen.
Det är detaljerna som gör byn. För att få en realistisk glasruteeffekt har Charlotte satt in gelatinblad som fönster. Arbetet är inte bara pilligt. Man får vara beredd att dra på sig en och annan brännblåsa. På lusthuset har hon lagt ett tak av mandelflarn, vart ett av dem har doppats i varm sockerglasyr.
- Ser ni istapparna som hänger ner, fyller hennes son Nils i.
Även här har sockerglasyr använts.
- Det gäller att få rätt konsistens på glasyren för att kunna göra istapparna. Man får känna sig för när man rör om i kastrullen, säger Charlotte Axmon.
Motiven har varierat från år till år. När Nils föddes och det var aktuellt med dop inspirerades Charlotte att göra en enda byggnad det året: en pepparkakskyrka som liknade St:a Gertruds kyrka.
Ett annat år inspirerades hon av Båtmansstugorna och gjorde ett tjugotal småhus, och ett tredje år blev det en stadsmiljö med bland annat höghus och ett garage.
Man skulle kunna tro att Charlotta går och ruva under året på vad hon ska göra för något kommande jul. Men, nej.
- Jag brukar improvisera när jag sätter mig ner och ska rita mallarna. Det får bli vad det blir.
Och, nej. Charlotte jobbar inte som byggnadsingenjör till vardags. Hon jobbar i blomsterhandel.
Man skulle också kunna tro att pepparkaksbyn kommer att få stå framme till långt efter tjugondag Knut med tanke på mödan som lagts ner.
- Vi har faktiskt som tradition att när vår dotter Emmie fyller år, en vecka efter nyår, då ställer vi fram pepparkakshusen på köksbordet när hon har kalas. Då får barnen slå sönder husen, och äta upp bitarna.
Skär det inte i hjärtat att se dem slå sönder det du gjort?
- Nej, då har husen ofta stått sedan första eller andra advent. Det är ganska lagom att ta bort dem.