Dags för svenskt Natomedlemskap

Det råder stor enighet i Sveriges riksdag om att vårt land inte kommer att förhålla sig passivt om en katastrof eller angrepp skulle drabba ett annat medlemsland i Europeiska Unionen eller ett nordiskt grannland. I detta ligger också en förväntan om att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige skulle drabbas. Grundsynen i detta är, i stort den samma som finns inskrivet i Nato-fördraget vilket flertalet av EU:s medlemsländer undertecknat. Den inhemska debatten om ett svenskt medlemskap strandar ofta i svaret att vi inte bör bli medlemmar så länge som Finland inte är medlemmar. Vi konstaterar att den omvända diskussionen finns i Finland. Vi tycker att det är dags att lyfta frågan om ett medlemskap i Nato för de två nordiska länder som idag står utanför. Vi gör det utifrån vår svenska utgångspunkt och konstaterar att diskussionen redan pågår i Finland. Många av de gamla öststaterna, som exempelvis Estland, Lettland och Litauen sökte snabbt medlemskap i Nato för att trygga landet mot ryska övergrepp. Utöver denna, historiskt symboliska åtgärd, kan vi konstatera att Nato idag utför många internationella insatser i syfte att motverka terror och andra övergrepp mot civilbefolkningen. Exempel på sådana aktioner är insatserna i Afghanistan och på Balkan. I dessa operationer ställer Sverige upp under Nato-befäl trots att vi inte är medlemmar i organisationen. Arbetssättet i dessa länder har gett många hopp om att Nato skulle utvecklas till en internationell, effektiv och handlingskraftig styrka, något som FN saknar. En styrka som behövs om vi ska klara av att upprätthålla fred och säkerhet i världen. Med erfarenheter från OSSE och Nato finns såväl kunskap, teknologi och redskap för att snabbt undanröja terroristhot och motverka övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. En sådan organisation, med bred förankring i de demokratiska staterna, är inte en försäkring mot terrorism, men en bra organisation för att träna folk och materiel för uppdrag utanför det egna territoriet i syfte att värna mänskliga rättigheter. Som vi ser det är det självklart att Sverige är en aktiv aktör i det arbetet. För att klara uppgiften krävs ett fullvärdigt medlemskap i Nato. Först då kan Sverige vara med redan tidigt i planeringsfasen och på ett mer kontinuerligt och effektivt sätt bevaka svenska intressen. Det finns många myter om vad ett svenskt Nato-medlemskap skulle innebära. Exempelvis har Nato inga egna styrkor. Varje medlemsland beslutar självständigt vad man ska bidra med både vad gäller artikel 5-aktioner och Nato-ledda krishanteringsoperationer. Beslut i Nato, som är en mellanstatlig organisation, fattas enhälligt. Den omtvistade artikel 5 användes för första gången efter den 11 september till följd av terrorattackerna i USA. De övriga Natoländerna kom då överens om att stödja USA bland annat genom att lova ställa sin hamnar, flygfält och luftrum till USA:s förfogande. Den främsta betydelsen av beslutet var budskapet om Nato-alliansens enighet vid bekämpningen av terrorismen. I ett land, med lång tradition av alliansfrihet, krävs det politiskt mod och aktörer som vågar ta ledartröjan för att säkra vår värld mot terrorhot. Sveriges situation idag som medlem i EU, som aktiv aktör i Nato-operationer och som ett land som aktivt arbetar för de mänskliga rättigheterna är det naturligt att också bli fullvärdig medlem i Nato.

Dags för svenskt Natomedlemskap

I dagens debattartikel lyfter tre centerpartistiska riksdagsledamöter frågan om ett svenskt Natointräde och argumenterar för detsamma.