Skärgårdsbor
- Här har vi Idö, säger Lasse Nilsson som har haft fullt upp med att styra båten genom de höga vågorna från Horns udde ut till ön.
Framför oss reser sig Idös restaurang från sin klippa.
Hunden som gjort oss sällskap i båten visar sig heta Dallas. Han sätter sig i fören och ylar. Han ropar på sin matte Heléne som bor i det röda huset bakom krönet. Hon och Lasse är nyinflyttade på Idö, men inga nykomlingar.
De kom till ön 2002, när de tillsammans med ett annat par tog över restaurangen och startade Idö Skärgårdsliv. Heléne berättar att de var tvungna att göra något nytt, hon hade varit sjukskriven och slutat jobba. Efter några år blir det tufft igen. Båda har två jobb. De hade visserligen ett angenämt liv Västervik, men den där berömda väggen närmade sig igen.
Det slutar i två möjliga val. Antingen lämna allt i stan eller lämna Idö.
- När vi bodde på Strandvägen och vi gick till Bohaget så hände det inte så mycket. Det var fullständigt friktionsfritt. Men lite tråkigt i längden. I dag kan jag sitta och läsa en bok vid brasan och så kommer Lasse in genom ytterdörren och är själaglad. Då har det blivit snöstorm och han vill att vi ska ta fyrhjulingen och köra rakt in i snöstormen. Hade vi varit på Strandvägen hade det inte hänt. Nu tänker jag att det är klart att vi ska ut i snöstormen och så kör vi.
Ett annat par som valt att starta ett nytt liv på Idö är Rolf och Ninna Lundberg från Åtvidaberg. Att de aldrig gillat båtar var inget hinder. Nu drömmer de om att bli året-runt-boende på ön.
Varför köper man ett hus på en ö om man inte gillar båtar?
- Vi såg annonsen i tidningen. Vi åkte hit och kollade. Och vi föll direkt för det gamla lotshuset, naturen och havet, säger Ninna.
Det var våren 2011 och Idö hade då bara en året-runt-boende. Sedan dess har de inte ångrat sig en sekund.
- I Åtvidaberg hade vi levt ett hektiskt liv. Vi hade gått på föräldramöten i 30 års tid. Vi behövde något nytt, säger Rolf.
- Varje gång vi kommer hit blir jag gråtmild av lycka. Lugnet och den vackra miljön är fantastisk. Tänk på i morse när vi skulle äta frukost och vi fick se hur två havsörnar landade här utanför och sedan flög ut över havet.
Hur har ni gjort med båt nu då?
- Det tog tre veckor så hade vi både hus, fyrhjuling - och båt.
De skulle vilja lämna Åtvidaberg för gott och bara leva på Idö. Men just nu går inte det eftersom de inte finns någon båtplats på Horns udde, menar Rolf.
- Vi kan inte dagpendla till våra jobb i Åtvid nu när vi har båten i Västervik. Det tar för lång tid. Det är något som måste åtgärdas om Idö ska kunna fortsätta att leva.
Att allt fler upptäcker Idö tas emot med blandade känslor av de rutinerade Idöborna Mayvor och Birgitta Källgren.
- Det är en dubbelhet i detta. Ensamhetskänslan blir inte den samma längre. Förr låste vi inte dörrarna här ute. I dag vill vi göra det, och så måste vi köpa baddräkter om vi vill bada. Sedan får vi tala om för en och annan turist att det är våra bigarråträd de klättrar i. Det är inte så att vi inte vill ha folk här. Det är kul att det sker en utveckling. Men vi vill ha våra trädgårdar för oss själva, berättar Mayvor.
Hon har bott på ön i 38 år. Birgitta har bott här i 43. De vill inte kalla sig året-runt-bor, men de bor mesta tiden av året på ön.
- Det är inte så att vi är några enstöringar som sitter bakom en gardin, men den bästa tiden här är mellan september och maj, berättar Birgitta.
Båda är änkor sedan några år tillbaka. Men de klarar sig bra.
- Vi är nog lite knäppa som bor här ute mesta delen av året, säger Birgitta.
Hon ler. Sedan tillägger hon:
- Man kan mer än man tror. Jag hade inte kört båt när min man dog och han var fiskare. Men nu kör jag själv.
De åker bara in till stan när de måste. Så länge de har jobben kvar så måste de.
- Annars har vi inget att göra där. Ni ser utsikten här. Den upphör aldrig att ta andan ur en. Och när jag går ut så är det inga människor i rörelse. Det enda ljud som hörs är mina egna andetag och en och annan fiskmås. Kontrasterna mot sommarmånaderna är stark. Men det är ändå kul att det flyttar hit lite yngre människor.
Tillbaka till Lasse och Heléne. För dem har flytten till Idö gjort gott för både kärleken och hälsan.
- Jag har inte varit sjuk en dag sedan vi startade Bohaget och sedan vi köpte fyrhuset här i oktober och renoverade upp det. Det är tänkvärt, säger Heléne.
- Man kan säga att vi är inne i en ny fas nu. Barnen är snart utflugna. Det är bara jag och Heléne. Och vårt nyrenoverade hus. Vi har all tid för varandra här, säger Lasse.
Det känns symboliskt att fyrhuset som varit med och räddat folk på Gotska sandön nu blivit som en hjärtstartare för er?
- Det är sant. Huset räddade liv och nu har det gett oss mer livskraft. Det är häftigt. När man bor så här kommer man fram till att livet handlar väldigt lite om pengar.
- Vi är inte drivna av att göra en massa miljoner. När vi sitter här i köket och kan titta ut över havet så blir det bekräftat igen. Hellre den här miljön än en miljon på banken.