De lugna kanariska öarna
På La Gomera är livet betydligt lugnare än på Teneriffa.
Foto:
Båtresan från Lanzarotes massturism till idyllen på grannön Graciosa är i kortaste laget för att hinna ställa om kroppen från en digital, hektisk tillvaro på Lanzarote till en långsam livsstil i ett analogt samhälle på Graciosa.
La Graciosa representerar det ursprungliga ölivet, som det levdes innan den första charterturisten damp ned på Kanarieöarna.
Småskaligheten, i form av färgglada skottkärror i stället för taxibilar i hamnen, står i skarp kontrast till de stora öarnas överetablerade turistorter med dieselspyende transferbussar och hyrbilar.
Dagens första händelse inträffar när bageriet öppnar och man kan hämta sitt frukostbröd. Dagens andra händelse är när förmiddagsbåten från Orzola kommer. Det är anledning nog för många att dra sig från huset och ned till hamnen.
Många äldre bär fortfarande den karaktäristiska kanariska hatten. Den ser ut som en uppochnedvänd lampskärm som knyts med hakband för att inte försvinna när sydvästvinden tar tag i brättet.
Stränderna på Graciosa är helt befriade från så kallad turismutveckling. Hit kommer man med hyrcykel, till fots eller i sämsta fall med en av öns få jeepar.
Från Teneriffa når man tre mindre öar ? La Palma, La Gomera och El Hierro.
La Palma, som är den västligaste av Kanarieöarna, skiljer sig helt från de övriga. Den är grön av pinjeskogar och frodiga banan- och vinodlingar. Den kallas också Isla Bonita, Den Vackra Ön. Bananodling är öns dominerande näring. Turismen kommer på andra plats, vinproduktion och hantverk kommer därefter.
En hyrbil är nödvändig för att få största möjliga glädje ut av besöket på La Palma. Att köra på de slingrande vägarna upp efter vulkansluttningarna är en resa genom ett landskap fyllt av små frukt- och grönsaksodlingar.
Ön tar första stöten från Atlanten, vilket betyder lägre solsäkerhet men vackrare natur än de övriga öarna. Kanske en ö för vuxen smak.
El Hierro hade ett naturligt isolerat läge som den sista utposten i den gamla världen. Det var först när Amerika upptäcktes som man insåg att El Hierro inte var världens ände. Invånarna säger sig inte vilja ha turism. De gamla vill leva som de alltid gjort, och på steningärdade lotter odla frukt, grönsaker och rotfrukter. Många unga kan tänka sig att pendla till Teneriffa för att arbeta inom turismen, men värjer sig mot att El Hierro ska exploateras som de övriga Kanarieöarna.
El Hierro har tillsammans med EU utvecklat ett turistboende i ett antal gamla bondgårdar som rustats upp med el, vatten och avlopp. Det är låga stenhus, ofta inramade av kraftiga kaktushäckar.
I huvudstaden Valverde finns allt utbud på en 200 meter lång huvudgata. Där ligger en affär, ett apotek ett antal barer, turistinformation och taxi. I affären finns möjlighet att köpa öns specialitet, en rökt ost tillverkad av får-get- och komjölk. Ostens torra röksmak passar väl ihop tillsammans med öns söta fikonvin.
För den som köpt en semestervecka på Teneriffa är en dagsutflykt till La Gomera ett trevligt avbrott. Snabbfärjan från Los Cristianos till San Sebastian på La Gomera tar bara 40 minuter.
Det är klokt att ha en hyrbil väntande vid kajen i huvudstaden San Sebastian om man inte följer med på en arrangerad utflykt. Strax intill kajen finns en sandstrand för den som väljer sol och bad.
I öns charm ligger i att den inte exploaterats för turism.
Så jobbar vi med nyheter