Det är det första offentliga uppträdandet som Glädjekällan gör tillsammans. De som står på scenen är personal och deltagare i en daglig sysselsättning med musikinriktning.
Konserten börjar med "Teddybjörnen Fredriksson". Längst fram på scenen står Ragnhild, Otto och Linn, det är fram för allt de som sjunger. Konserten går över i "Imagine" och Roy som tidigare spelat Cajón – en trumma som man sitter på när man spelar – flyttar över till trumsetet. Det är på det stora hela mycket rytminstrument, lite längre in på scenen sitter Seja, Helena och Ulla och spelar maracas och tamburin.
Efter "Imagine" kommer Johan upp på scenen. Han spelar och sjunger "Ikaros" av Björn Afzelius med en lite spröd och vacker röst. Men det spröda varar inte länge för efter att Johan har gått av scenen igen drar de igång "Sånt är livet".
De välkända pop- och rocklåtarna avlöser varandra och Ottos känsla i "Blue suede shoes" lockar publiken till skratt. Men en bit in i programmet berättar Christoffer, en av personalen, att nästa låt de ska spela är skriven av Linn. "Om kärlek" heter den och handlar om att det är svårt att veta vad som är dröm och vad som är på riktigt när man är kär. Linns sång tillsammans med Ottos stämmor får rungande applåder.
Så tar Otto tar mikrofonen. Han förklarar att han ska sjunga en låt till inspelad musik.
– Det är en klassiker, en episk låt, säger han, innan musiken kommer igång och han tar de första tonerna till Frank Sinatras "My way".
Och till skillnad från för en stund sen när publiken skrattade så gråter några av dem nu till Ottos otroligt inlevelsefulla, djupa sång.