Vi träffas vid Fiskaretorget i Västervik, strax innan den lilla gruppen ska ge sig av ut i skärgården för att försöka hitta några lämpliga områden att ta prover från.
En av forskarna heter Martin Dahl. Han är marinekolog och sysslar med något som kallas för blue carbon, på svenska blått kol. Med det menas kol som lagras i havsbottnen och i havslevande arter, som sjögräs. Sjögräs växer under ytan i grunda områden, där det kan bilda hela ängar.
– Det som vi är intresserade av i dag är först och främst att lokalisera sjögräsängarna, och sedan ta med oss sedimentkärnor från dem, säger Martin.
Det är alltså inte ängarna i sig som är föremål för forskarnas intresse, utan det som finns under dem. På just den här expeditionen är det inte heller mängden kol som är prio ett att undersöka, utan hur mycket kväve som finns i bottensedimenten.
Först måste forskarna alltså hitta lämpliga sjögräsängar, och en botten som är så orörd att den kan bidra med information. Har havsbottnen blandats om, på grund av mänsklig aktivitet eller väder och vind, blir det ett sämre resultat.
Är botten orörd, och man får upp bra sedimentkärnor, går det däremot att se hur kvävemängderna har förändrats över tid, genom att de varierar på olika nivåer.
– Den här fältexpeditionen är som ett pilotprojekt, för att se om det fungerar, säger Martin.
Med på expeditionen i Västervik var även forskarparet Thomas och Ellinor Andrén samt deras kollega Johan Rönnby, alla från Södertörns högskola.