De spelade bort sommarregnet

Med Sigge Hills orkester som bas stod de på Gränsö slotts lilla scen, Jakob Hellman och de andra. Det började dock med lokal musikfägring från Hyacinth House och publiken värmde upp med öl och medhavd matsäck.Evelina Bohman och Jonas Larsson Lockner hade cyklat ut över broarna till Gränsö, trots de svarta molnen i horisonten, väl förberedda med paraply och regnkläder. De hade kommit för att se Jakob Hellman. De skulle inte bli besvikna. 43-åringen från Norrbotten, som enligt många gjort Sveriges bästa platta genom tiderna, har inte gjort mycket väsen av sig sedan början av nittiotalet. Hans tidigare framträdanden har varit lite trevande och det har inte rådit någon tvekan om att herr Hellman trivs bäst utan rampljus och scengolv.Så när han kom traskandes över det regnvåta trädäcket upp på scenen i sina svarta sammetsbyxor och vit skjorta var det med lite bävan man väntade på fortsättningen. Tonen darrade och nervositeten tog ut sin rätt i borttappade ackord och textrader, men rätt så snart fann sig Jakob Hellman på Gränsös scen. Han sjöng en egen version av Evighetens sommar, psalm 572 ur 1973 års psalmbok, som fick håret att resa sig på armarna. Tyvärr gick den över huvudet på stora delar av publiken som ropade på "hon har ett sätt". Sen kom hon då, kvällens drottning, den enda tjejen på kvällens scen; Elin Sigvardsson. Med fjäderlätta steg i röda sandaler sjöng hon sin egen "gone, gone, gone" och publiken drog sig närmare. När Magnus Carlsson, med sin sammetsröst, sjöng om en perfekt dag satt Hellman frälst mitt på dansgolvet och därefter skulle kvällen bara bli bättre. Fortfarande var det timmar av musik kvar och Svante Grundberg hade inte ens visat sin nuna för publiken. Sigge Hill och hans countryorkester spelade utmärkt i bakgrunden med ett asgarv, inte ett leende, på läpparna och kombinationen Hellman/Sigvardsson/Carlsson passade nog publiken i gummistövlar, stilettklackar, stuprörsjeans, virkade mössor och stärkta skjortor utmärkt. Något för alla - alla för en.

De spelade bort sommarregnet

En brokig blandning med en gemensam publik. Så kan "startfältet" på gårdagens Gränsö galore sammanfattas. Om man lägger till att de alla är geniala. På sitt sätt.