Delad omsorg om Åland sedan 1921

Sverige tvingades avstå Finland och Åland till Ryssland efter svensk-ryska kriget 1808-09. Åland blev en del av storfurstendömet Finland. I augusti 1917 hölls ett hemligt möte på Åland, där togs beslutet att begära en återförening med det gamla moderlandet Sverige. En överväldigande majoritet av befolkningen stod bakom.Finland vägrade men finska riksdagen antog en självstyrelselag 1920. Den accepterades inte på Åland. Frågan avgjordes i det nybildade NF - Nationernas förbund (föregångare till FN). 1921 beslutade NF om en kompromiss som innebar att Åland förblev finskt men att Finland måste förbinda sig att garantera befolkningen dess svenska språk, kultur, lokala sedvänjor och den självstyrelse som redan erbjudits. Ett avtal mellan Finland och Sverige reglerade hur garantierna skulle förverkligas. Samtidigt beslutades att Åland skulle demilitariseras för att inte i framtiden utgöra ett militärt hot mot Sverige. Åland har en representant i finska riksdagen, typiskt nog är det en svenska, som har dubbelt medborgarskap - Elisabeth Nauclér, född i Värmland.Många ålänningar anser att "Fasta Finland" förfinskas och att det därför är lättare att söka sig till Sverige när det gäller utbildning och sjukvård. För 15 år sedan sökte 50 procent av studenterna högre utbildning i Sverige, i dag är siffran 75 procent. Trots den markanta svängningen hörs i dag aldrig argument om en återförening med Sverige."Finland och Sverige har gemensam vårdnad om Åland", sade dåvarande talmannen Barbro Sundback, när president Tarja Halonen besökte Åland förra året på självständighetsdagen 9 juni. En djärv men korrekt tolkning av ålänningarnas syn på förhållandet till "Fasta Finland" och Sverige.

Delad omsorg om Åland sedan 1921

Sedan 1921 har Åland haft självstyre och varit demilitariserat, en lyckad lösning på ett knivigt problem. Ålandsexemplet används i dag som förebild för lösande av regionala konflikter runt om i världen.