Den hisnande jakten på g-kraften

Efter att ha köat länge är det äntligen dags - du lägger av dig väskan, kliver i vagnen och säkerhetsbygeln spänner hårt om kroppen. Tjoff - så är du iväg. Den svindlande känslan är omedelbar.- Förnuftet säger att man är säker medan känslan säger något annat, man utsätter sig för en fara samtidigt som man är trygg. Jag tror att det är därför så många gillar berg-och-dalbanor, säger Helena Csarmann som har skrivit avhandlingen Berg-och-dalbanan - jakten på den heliga g-kraften, i ämnet industriell ekonomi.Det finns nästan 2 500 berg- och dalbanor i världen och det dyker upp nya varje år. Nöjesparkerna tävlar om att visa upp snabbare, längre och häftigare åkattraktioner.- Men entusiasterna jag pratat med säger att det inte nödvändigtvis är de snabbaste och högsta som är de bästa, det är killet i magen man är ute efter, säger Helena Csarmann.Nyckeln till magkillet är det som kallas negativa g, alltså när g-kraften spelar kroppen ett spratt och man får känslan av att falla. Det är en av förklaringarna till att träbanan Balder på Liseberg i Göteborg röstats fram till en av världens bästa. Den går inte supersnabbt, 90 kilometer i timmen jämfört med över 200 för de snabbaste banorna i världen, men den ger upphov till mycket magkill, och den är mjuk.- Vi har inte de största och snabbaste berg-och-dalbanorna i Sverige, men de är inte sämre. Samma ingenjörsbyrå ligger bakom Balder som världens snabbaste bana, säger Helena Csarmann.Berg-och-dalbanans ursprung är omtvistat men det sägs att idén kommer från de isbanor för kälkar som byggdes som stora träkonstruktioner i Ryssland under 1500- och 1600-talet. Under 1800-talet dök varianter av berg-och-dalbanor upp i både USA och Europa och sedan dess har branschen blomstrat.Men så himla säkert att åka har det inte alltid varit. Det sägs att nöjesparken på Coney Island utanför New York i början av 1900-talet rentav hade en sjuksyster anställd för att plåstra om de som åkt berg-och-dalbana. Nu för tiden är säkerheten en förutsättning och det kan inte anses vara någon risk att sätta sig i en av åkattraktionens vagnar.- Kraven på säkerhet är höga, eftersom berg-och-dalbanor är för nöjes skull och marknadsförs som en säker fara. När det har skett olyckor har nöjesparkerna fått hård kritik i medierna, säger Helena Csarmann.Berg-och-dalbanor kan tyckas vara enkla konstruktioner, men tekniken bakom dem är superavancerad.- Det finns ett ingenjörskontor i München som ligger bakom de allra flesta berg-och-dalbanekonstruktioner och där sitter man med väldigt avancerade beräkningar. Den mest erfarna konstruktören hade erfarenheter från rymdindustrin, och det är delvis samma teknik som används.I sitt arbete med avhandlingen följde Helena Csarmann för några år sedan med ett gäng berg-och-dalbaneentusiaster och provade både världens då snabbaste och högsta bana, Top Thrill Dragster, och den som blev hennes personliga favorit, Millennium Force i Cedar Point, Ohio, USA.- När man drogs upp till högsta toppen såg man ända till Kanada tror jag. Sen släpptes man ner och det gick i en enda lång, mjuk rörelse med massor av negativa g. Inga tvära kast och väldigt behagligt. Det var den optimala berg-och-dalbanekänslan!

Den hisnande jakten på g-kraften

En hisnande känsla i magen och fladder i bröstkorgen - alla som älskar att åka berg-och-dalbana vet vilken kick det kan ge. Jakten på g-kraft och lyckokänsla har skapat avancerad ingenjörskonst och en bransch som omsätter miljarder.