Den 19 november ringer en polis till dottern. Polisen berättar vad som hänt och undrar om hennes mamma har tillgång till en advokat.
– Jag fick en chock. Jag hade ingen aning om detta, ingen hade berättat om det här för mig, säger dottern till VT.
Det gäller båda händelserna. Enligt dottern fick vare sig hon eller andra anhöriga reda på den misshandel som ska ha ägt rum den 8 november eller händelsen den 18 november som resulterade i att åklagaren öppnade en utredning angående mordförsök.
– Min mamma är mer eller mindre blind, anledningen till att hon gick vilse till sin lägenhet och kom ihop sig med den andra kvinnan var ju för att ingen såg att hon gick iväg. Mamma blir syndabock för något hon inte kan rå för, något som inte hade hänt om man hade haft bättre tillsyn.
Dottern är noga med att påpeka att den personal som finns på boendet gör ett otroligt fint jobb.
– Det är inte personalens fel, de som arbetar är fantastiska. Personalen är också offer i den här historien, de har inte tid helt enkelt, de är för få.
Områdeschefen för demensboendet bekräftar att ingen på hemmet kontaktat anhöriga efter den första incidenten. Områdeschefen fick själv nämligen ingen vetskap om det som inträffat.
– Jag ringde inte anhöriga eftersom jag inte visste om att det hade hänt.
Vid den andra incidenten hade områdeschefen semester men hade för avsikt att kontakta anhöriga dagen efter att det hänt, men polisen hann före.
Områdeschefen står fast vid att man kan upprätthålla säkerheten med den personal man har, i synnerhet genom att man satt in extra personal efter den senaste incidenten.
Läs hela intervjun i papperstidning, samt intervju med företrädare för fackförbundet Kommunal.