Det är något med att påta i jorden som ger ro

Maken har sedan några år tillbaka bedrivit en "köpa-hus-kampanj" hemma hos oss. Argument som frihetskänsla, slippa leta parkering, massor av utrymme och avskilt läge har lyfts fram. Jag har inte varit sen med motargumenten. Det är dyrt med hus, massor av jobb med trädgården, installera larm, och så vidare.

Foto: JUREK HOLZER / SvD / SCANPIX

Västervik2008-08-06 00:07
Jag har hela tiden varit mycket skeptiskt till det hela. Jag uppskattar att kunna gå på bio med tjejgänget när jag vill, få en god espresso på morgonen eller kika i affärer. Gångavstånd till jobbet, nära butiker, caféer och nöjen. Det är fint det. Men så förändrades vår tillvaro. En liten bebis gjorde entré och plötsligt var vår charmiga trappuppgång från 1900-talets början inte lika charmig längre när barnvagn och bilbarnstol skulle kånkas upp. Likt ett lemmeltång åkte vi ut från stan till förorten på söndagarna. Det var rena mardrömmen. Par i 30-årsåldern med en bebis på armen, gravidmagar och inställsamma mäklare i snofsiga dräkter. Folk hade liksom något vilt i blicken. Det knuffades och skuffades i entrén. Men så en måndagskväll i maj fann vi vad vi sökte. Ett stenhus från 70-talet med trädäck, solbalkong och vackra stora fönster. Just för tillfället liknar huset dock mer en byggarbetsplats än ett hem men det börjar ta form. Istället för att gå på parkteater och hänga på uteserveringar har jag blivit stamkund hos K-rauta. Mitt vokabulär har utökats med ord som frånlufts-värmepump, trallrent och snörslå. Högtryckstvätten och järnspett är mina bästa följeslagare.Inte visste jag att trädgårdsarbete kan vara så avkopplade och tillfredställande. Häromkvällen när jag höll på att plantera i mina nya vita stenkrukor infann sig en känsla av total harmoni. Jag som är en ganska stressad och otålig person fann mig själv i ett tillstånd av sinnesro. Doften av fuktig jord, att dra på sig gummistövlarna och vattna på kvällen när syrsorna spela. För en tid sedan läste jag en artikel i Dagens Nyheter om en kvinna som lyckats komma tillbaka från utbrändhet med hjälp av trädgårdsarbete. Jag ska erkänna att jag var skeptisk. Hur kan några pelargoner läka år av fysisk och psykisk stress? Är det inte att överdriva? Nu har jag fått anledning att tänka om. Läste i Aftonbladets hälsobilaga för en tid sedan en artikel om att grönska hjälper oss till bättre hälsa. Där redogjorde docenten Olle Johansson från Karolinska institutet sina forskningsrön om naturens inverkan på vår hälsa. Pyssel i täppan lyftes fram som hjärngympa i klass med schack och korsord. Hans studie visar att patienter på sjukhus med utsikt över grönområden tillfrisknar fortare än de som bara ser ut över trafik eller husfasader. Bilder på grönområden sänker blodtryck, adrenalinhalt och puls. Vidare att skolbarn utan krukväxter i klassrummet har oftare huvudvärk än barn med växtsmyckade klassrum. Det är något med att påta i jorden som ger ro. Att se resultatet när man planterat sina krukor, eller räfsat ihop den där lövhögen och rensat runt stenplattorna. Trädgårdsarbetet då vi krattar och gräver och känner alla trädgårdens dofter blir en hälsokur. Det blir något väldigt konkret. Resultatet av arbetet visar sig ganska snabbt. Kanske borde sjukvården ordinera trädgårdsarbete på recept? Att kombinera mental aktivitet med fysiskt arbete är ett underskattat komplement till medicinsk behandling. Någonstans finns kanske en kolonilott, en balkong eller bara några krukväxter som behöver lite omsorg och kärlek i sommar.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om