Andreas bor i Londons sydöstra del, Island Gardens. Han cyklar till jobbet i centrala London, bussar har stuckits i brand och det känns inte säkert.
- Jag själv är inte särskilt rädd men många är skräckslagna. Vi vet inte vad som händer eller hur det kommer att utveckla sig. Det är som en krigzon på många ställen och stämningen är otroligt spänd.
Det går inte att förutsäga var nästa upplopp ska starta. Det är för många ställen att hålla kolla på och Andreas berättar att kollegorna börjat ta med sig värdesaker till jobbet. Lägenheten kan ha brunnit när de kommer hem från jobbet och plundringen har spridit sig.
- Oroligheterna börjar mer och mer påverka området där jag jobbar. Mataffärer och teknikaffärer har redan stängt och människor uppmanas att gå hem.
- Den allmänna uppfattningen verkar vara att det är unga människor som börjat maskera sig och även börjat plundra och förstöra bara för den sakens skull.
- Det som började som en manifestation har helt gått över styr. Många tror att det är gäng som organiserar sig för att förstöra och plundra butikerna. Oroligheter bryter ut samtidigt på flera ställen och opinionen har svängt. I början fanns ett stöd som tycktes säga" det är bra att de utsatta säger ifrån". Nu stöder ingen upploppen.
Andreas syster bor också i London men har varit hemma i Sverige. Hon har skjutit upp sin tillbakaresa på grund av kravallerna.
Andreas tycker att polisen gör det de kan.
- Det finns röster som tycker de är för mjuka och att vattenkanoner bör sättas in. Än så länge undviker de hårda konfrontationer utan låter det gå sansat till för att inte mer hat ska spridas. Det sägs att de ska gå in med 16000 man snart för att försöka kväva oroligheterna.
- Jag tycker de gör ett fantastiskt jobb. De arbetar dygnet runt.
Hur känns det att vara där just nu?
- Mitt hjärta är tung av oro. Jag läser på Facebook hela tiden om vänner och bekanta som får ta omvägar och är rädda. Allting verkar vara utom kontroll.