Det är svårt att bli vuxen

Vad är det som gör att man i dag talar om unga vuxna och varför blir man inte vuxen lika fort som tidigare? Det är några av de frågor Gunnel Jacobsson frågade sig i sin avhandling om ungdomars väg in i vuxenlivet. De ungdomar hon studerat är mellan 18 och 25 år.
- Flera generationer tillbaka blev man vuxen när man konfirmerade sig. De senaste generationerna blev vuxna när de blev myndiga. Även om man kanske inte kände sig som vuxen direkt, var det ändå som en rock av vuxenhet som man fick på sig och som man så sakta växte i, säger hon.
Men för de generationer som växer upp nu finns det inte några yttre markörer på samma sätt. Att bli vuxen i dag är mycket mer av ett personligt projekt och en identitetskris som var och en får kämpa med mycket mer på egen hand än tidigare, menar hon.
- Samtidigt, tillägger hon, har gapet mellan det etablerade samhället och de som brottas med att bli vuxna blivit så mycket större. Många unga människor lever i en hårdare verklighet än vad vi som är etablerade i samhället i allmänhet är medvetna om.

I avhandlingen visade sig påfrestningarna huvudsakligen vara av två olika slag. Dessa var gemensamma för både kvinnor och män. Den ena delen är påfrestningar i nära relationer - till föräldrar och jämnåriga. Till en början är påfrestningarna i förhållande till föräldrar och jämnåriga lika starka. Men med tiden blir de gentemot föräldrarna mindre, medan påfrestningarna i förhållande till jämnåriga tar allt större plats. Det kan sägas vara en naturlig del i att man tar ett steg hemifrån, bort från sina föräldrar.
Den andra sortens påfrestningar rör viktiga val i livet. Det som förvånade Gunnel Jacobsson här var att yrkesrollen hos de unga vuxna hon pratade med verkade ha en så oerhört stark betydelse för identiteten.
- De kunde till exempel säga att "jag skulle jättegärna vilja jobba med ekonomi, men jag vill inte bli betraktad som en ekonom". Man "blir" väldigt mycket det yrke man väljer och på så sätt får de här valen en väldigt stark identifikatorisk betydelse, vilket är ett uttryck för att unga människor sliter med sin identitet och är väldigt sårbara för andras värderingar.

Forskningen bakom avhandlingen hade tre olika teoretiska perspektiv. Genom en intervjustudie följdes 23 unga vuxna, 12 kvinnor och 11 män, under ett och ett halvt år. Av dessa följdes två unga kvinnor och två unga män i ytterligare ett och ett halvt år.
Forskningen kompletterades dessutom av en enkätstudie, där 611 unga vuxna fick berätta om sitt förhållningssätt vid påfrestningar i livet.
Även om de påfrestningar kvinnorna och männen utsattes för var gemensamma, kunde man se klara tendenser att förhållningssättet till problemen skiljde sig åt mellan könen.
- Kvinnorna löste sina problem genom att prata med andra, men drog sig även tillbaka i dagdrömmeri, som ofta inte ledde fram till något produktivt. Männen valde att distrahera sig själva och på så sätt distansera sig från problemen, genom att exempelvis jobba mera. Men de hade också en starkare drivkraft att ta itu med problemen och göra något åt situationen, konstaterar Gunnel Jacobsson.
Det gick dock att se indikationer på att det problemlösande förhållningssätten hos båda könen över tiden blev mindre genusspecifika. Särskilt kvinnorna fick mer tillgång till olika typer av problemlösande förhållningssätt ju äldre de blev. Männens vilja att prata om sina problem var däremot inte lika stark.

När unga kvinnor under sin väg in i vuxenheten går in i sig själva, är det ett tillstånd som påminner om depression. Men det är viktigt att inte förväxla dessa dagdrömmar, ofta omgärdade av känslor av sorg, med en traditionell depression, menar Gunnel Jacobsson.
- Det är viktigt som psykiatriker eller läkare att i det här läget ta ställning till om det är en utvecklingsdepression eller en klinisk depression man har att göra med. Antidepressiv medicin fungerar bra i många sammanhang, men en ung människa som har de här symtomen behöver i de flesta fall någon att prata med.
Många av de unga kvinnor som Gunnel Jacobsson har haft kontakt med har trots sin nedstämdhet framtidstro, så tillvida att de tror att deras problem är tillfälliga och att de om några år kommer att befinna sig i en annan fas i livet. Detta är en tydlig markör för att det i dessa fall inte rör sig om en utvecklingskris och inte en depression.
Ofta är det svårt för unga människor som behöver någon att prata med att veta vart man ska vända sig för att få hjälp. Gunnel Jacobssons råd är att söka sig till landstingens psykiatriska öppenmottagningar eller kommunens ungdomsmottagningar. Många universitet har också terapeuter knutna till sig, men där handlar det i de flesta fall om gruppterapi.

Det är svårt att bli vuxen

Att bli vuxen är i dag ett individuellt projekt som innebär stora påfrestningar och identifikationsproblem. Det menar psykoanalytikern Gunnel Jacobsson som har forskat om vilka påfrestningar unga vuxna möter i livet och hur de förhåller sig till påfrestningarna.