Det finns ingen odramatisk vardag

Ann-Charlotte Johansson arbetar mest med lantbruk och har får som sitt specialområde. Den dagen jag fick följa med hade hon planerat att göra provtagningar och besiktningar.Först var det två tjurkalvar i Bredvassa som skulle undersökas. Men vi hann lagom passera genom Loftahammar och svänga in på Flatvarpsvägen så ringde telefonen.En mjölkko i Öndal hade råkat ut för kalvförlamning, det var kritiskt och den distriktsveterinär som hade hand om jourfall fanns så långt söderut i distriktet som tänkas kan. Med Bredvassa i synfältet fick Ann-Charlotte Johansson vända och köra mot Öndal.På golvet i ladugården hos Thomas Hellner låg en stor svart-vit kossa helt utslagen. Hon hade kalvat tidigt på morgonen och blivit sjuk strax efter.- Kalvförlamning beror på underskott av kalk och därför ger vi en kalklösning via dropp rakt in i blodomloppet, sa Ann-Charlotte Johansson. Nålen satt i halsen på kon efter bara någon minut.- Nu måste hon få i sig vätska och får hjälpa till, sa veterinären och försvann ut i bilen.Kossan fick lite mer liv i ögonen, men ryckningarna i musklerna som indikerar att kalken börjat verka uteblev. Thomas Hellner kunde med en riktigt kraftansträngning förmå kon att ligga på magen.- En ko som den här väger runt 500 kilo och är inte skapt för att ligga still på sidan, berättade Thomas Hellner. Liggskador på muskler kommer snabbt och därför måste jag försöka få henne i ett annat läge. Plötsligt spratt kossan till och vips var hon uppe på vingliga ben. Thomas Hellner andades ut och såg alldeles lycklig ut. Då återvände Ann-Charlotte Johansson med en hink och en pump. En slang fördes ner i magen på kon och genom att lukta i slangen kunde hon, med en grimas, konstatera att hon hittat rätt. På någon minut pumpades 20 liter vatten med näringslösning in i magen och efter fem minuter så stod kossan där, blinkade lite med ögonfransarna och så började hon lugnt att äta, som om inget hade hänt.Ut i bilen igen, några mils körning och tillbaka till ruta ett i Bredvassa. Där väntade Gunnar Nilsson med två tjurkalvar, simmenthal-tjurar som kanske ska gå till avel. För att de ska komma ifråga måste de hälsoundersökas och lämna blodprov och dna. Lugnare tjurar har jag aldrig sett. Ann-Charlotte Johansson och Gunnar Nilsson tittade i munnen, klämde och kramade, stack i nålar och drog ut hårstrån utan att tjurarna protesterade nämnvärt. När alla papper var ifyllda så bar det iväg till Blidstena, till Maud Hellqvist som samlat in sina 43 tackor i en lada. Alla 43 skulle lämna blodprov som en del av ett kontrollprogram mot lungsjukdomen "maede-visna". Med god hjälp gick provtagningen väldigt bra. Nu återstod för Ann-Charlotte Johansson att ta sig tillbaka till stationen i Gamleby. Tvätta skyddskläder, fylla på det hon tagit av i bilen och slutligen skriva tidsnota som underlag för fakturering.

Det finns ingen odramatisk vardag

Det skulle bli en odramatisk vardag med veterinären. Två inplanerade besök och inget mer. Men det blev dramatik - en odramatisk vardag finns inte för en distriktsveterinär.