Det är lätt att bli fascinerad när man passerar Slottsholmen i Västervik. Det har dom som arbetar där blivit varse. Många är frågorna, de ur allmänheten som vill ta en extra titt är fler.
Vår rundtur börjar i byggbarackerna vid gamla varmbadhuset. Här finns lunchutrymmen, kontor, samlingsrum och allt som behövs för manskapet.
– Den stora utmaningen har varit vattnet, konstaterar Nicklas Wallander. Han är västervikare och platschef, alltså ansvarig för byggnationen som Peab utför.
– Det är trycket från vattnet underifrån som skapat problem, men nu har vi fått upp tempot och det flyter på som det ska.
Vattentrycket riskerar att skjuta upp plattan. Därför måste man ha ett visst tryck på den innan allt står stadigt, 2 000 kilo per kvadratmeter för att vara exakt. Det är ungefär där man är nu, i skrivandes stund under torsdagen den 16 juni. På byggplatsen har man lagt bädd för att kunna gå, och lagt betong ovanpå det. För någon vecka sedan göt man halva plattan.
– Några av gjutarna jobbade i 24 timmar för att det skulle bli klart, från fyra på morgonen till nästa morgon.
Nu väntar mer arbete innan modulerna ska lyftas på plats i september. Innan dess ska man jobba på, för att så många som möjligt ska kunna ta semester under vecka 28, 29 och 30.
– Vi trappar ner då, det är för att inte störa för mycket under sommarens evenemang.
Niclas Wallander har märkt av nyfikenheten från allmänheten.
– Haha, ja det är många som kommer förbi och tittar, och det är roligt. Jag förstår att man är nyfiken, det händer mycket här. Vissa bilar känner vi igen, de åker några varv per dag.
Vi går till byggplatsen. Här är det framförallt trångt bland alla fordon. Fredrik Eliasson är anläggare.
– Det är kul att arbeta med speciella projekt, säger han innan han bokstavligen slänger sig in i sin dumper, en lucka har öppnats i trafiken på platsen. Man måste ta tillvara tillfällena att komma ut.
– Vi hyr flera platser, både inomhus och utomhus på andra platser i stan. Det för att få plats med allting som annars skulle vara på byggområdet, men vi har inte ytan till det här, säger Niclas Wallander.
Han är själv förtjust i bygget, på ett personligt plan.
– Det här är en stor grej, tänk att kunna säga till barnen och barnbarnen att "det där var jag med och gjorde", det känns stort.