VT träffar dem på Inga-Britts lott bakom Kulbacken. Den är 200 kvadratmeter stor, och här finns både ett kombinerat potatis- och jordgubbsland, på prydnadsblommor, några små gräsytor och några träd.
I varsin ände av lotten finns sittgrupper. De är viktiga...
Sven hör till de verkliga veteranerna i föreningen. Som 24 åring skaffade han sin första lott. Då odlade man för matens skull.
– Då satt man allt man skulle ha, säger han.
I dag handlar man bra i grönsaksdisken, även den som vill ha giftfritt, enas de om.
– Det viktiga för mig är att det här en fin plats som är min. En oas. Det här är livsglädje, säger Inga-Britt.
Både hon och Sven bor mitt i centrum i lägenhet. När de vill ha lugn och avkoppling sätter de sig i bilen och åker till kolonilotten. Här har de inte bara kommit en bit från stadens larm och fått mer grönska.
– Det är som att det är mindre blåsigt här, säger Inga-Britt.
Visst är det förenat med en del jobb att ha kolonilott. Att rensa de många landen och rabatterna tar sin tid.
– Det går an när man är så smidiga som vi är. Det lär vara värre om tio år, säger Sven, 87 år, med ett skratt.