"Det känns som att alla har motarbetat oss"

- Pappa var verkligen en periodare, berättar Micaela. Han var nykter i perioder, men så drack han jättemycket ibland. Framförallt under högtider som julen.Monica Hellgren arbetar med missbrukare vid LP-verksamheten och har länge varit i kontakt med Micaelas familj. Hon menar att många missbrukare inte klarar av att endast vårdas i hemmet, så för många är det bästa att skickas iväg till ett så kallat LVM-hem. Ett behandlingshem dit missbrukare placeras enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall, LVM.- Det är olika från fall till fall, menar Monica. Men numera sänds allt färre iväg, och i det här fallet hade han behövt få åka iväg.Familjen trodde att en vändpunkt kom då han skrev på ett papper med Varvet. Han gick med på att om han blåste positivt skulle han tvångsintas på ett LVM-hem. Men när han blåste positivt - hände ingenting.- Det är det man blir så förbannad på, säger Micaela. Han blåste positivt, och strax innan han dog togs nya levervärden som gavs till socialen, men ändå fick han inte åka iväg. Det känns som att alla har motarbetat oss.46 år gammal blev han. Micaela vill inte hänga ut någon, men hon är kritisk till Varvets och socialens behandling av fallet. Hon är ledsen och besviken på att de inte släppte in barnen och att de bad om hjälp men inte kände att de fick någon. - De beslutade att han inte fick åka iväg för han hade ju allt. Familj, bostad, bil och så vidare. Eftersom de såg det som en bra omgivning skulle han vårdas i hemmet. Men han hade behövt komma iväg.Micaela tror att det framförallt var ensamheten som ledde till pappans missbruk. Efter ett yrkesliv som svetsare blev han sedan sjukpensionär och ville verkligen hitta på något att göra, men det slutade med att han var hemma och drack. Monica Hellgren såg också hur illa det var. - Han var väldigt vimsig när han kom hit de sista månaderna. Folk drog till och med sig undan för honom då vilket de inte gjorde annars.Det var i somras som det började urarta. Micaelas mamma ställde då ett ultimatum. - Mamma sa att han fick ett halvår på sig att skaffa ett jobb, eller börja en utbildning och givetvis sluta dricka. Då sa pappa att han inte skulle dricka en droppe till. Men så gick det ett tag och han unnade sig en eller två öl - och han dog ju inte som läkarna hade sagt. Därför fortsatte han.Micaela berättar hur hon och hennes mamma var med när pappan gick bort. De fruktansvärda timmarna när de satt på akuten och väntade.- På nåt sätt trodde man ändå inte att han skulle dö. Han hade ju alltid överlevt innan. Men hon är glad och tacksam över den hjälp och omtanke människor visat familjen, och det faktum att alla var sams när pappa gick bort.- Jag är glad över att ingen i familjen hade stött bort honom. Han var världens finaste person. Men när han drack fanns inte den personen kvar alls.Hon önskar att en ändring kommer ske inom missbruksvården i framtiden, och hoppas kunna hjälpa andra.- Jag kan inte få tillbaka min pappa, men kanske kan detta bidra till att inte fler mister sina.

"Det känns som att alla har motarbetat oss"

Några dagar in i december miste Micaela Jonsson sin pappa. Levern klarade inte av det hårda drickandet, och trots det kritiska läget skickades han inte iväg på behandling. Monica Hellgren vid LP-verksamheten är kritisk till att det blir allt vanligare att missbrukare ska vårdas i hemmen.