Det nybyggda stadshuset fick bli stadshotell

"Det är ingen överdrift när man påstår, att Öster var en idyll - en idyll på gott och ont. Där fanns och finns ännu de stora palatsen, borgarhusen och de små stugorna. Där blandades fattiga och rika, goda och mindre goda. Men ett hade de gemensamt, känslan för och kärleken till det öster, som sett dem födas och växa upp."
Så skrev en gång österpojken Walter Andersson i Tjustbygdens Kulturhistoriska förenings årsbok.
Ett av palatsen var naturligtvis det år 1845 färdigställda Stadshuset som ursprungligen var avsett till residens för en landshövding i Västervik efter förväntad tudelning av Kalmar län, men blev i stället ett av de större landsortshotellen på sin tid.
Signaturen Orvar Odd skrev i Aftonbladet om vårt nya stadshus: "Ett grant sidenförkläde utanpå en borgerlig och huslig, hemvävd kjortel".

Men sidenförklädet blev slitet och år 1988 satte grävskoporna sina tänder i den byggnad där så många roat sig genom åren. Det kostade entrépengar när det var danskvällar. Fiffiga gäng löste det på så sätt att man samlade in till avgiften för en person. Denne gick sedan upp på herrtoaletten och satte ett fönster på glänt. In genom detta smet sedan resten av gänget efter ett vådligt klättrande upp för ett stuprör.
Men det var inte mer fiffigt än att chefen Åke Tengfeldt så småningom kom på det hela och såg till att reserventrén förblev stängd.
När hotellet började rivas var det många som tvivlade på en fortsättning. Men undrens tid var inte förbi. Ett nytt stadshotell växte upp under de kommande två åren.
- Sveriges senast byggda stadshotell, brukar nuvarande chefen Lars-Göran Carlsson säga.
Även om inte det gamla stadshuset blev residens så heter kvarteret än i dag Residenset.

Hotellbyggnaderna har i modern tid sträckt sig utmed hela Strömsgatan. Plats har dock funnits i en lokal för damfriseringen Vivåga. I dag står dock den lokalen tom.
Det större hyreshuset i hörnet mellan Kvarngatan och Strömsgatan byggdes 1939, försett med hiss och ritat av arkitekt Johan Lund är en av stadskärnans funktionalistiska byggnader från 1930-talet.
"Karaktäristiskt är omsorgen i materialbehandling, balkonger som löper runt hörn och kontorsfasader i vinkel i bottenvåningen." Så står det i en bebyggelseinventering från 1990.

Här låg en gång Alma Hartzells Speceriaffär.
I dagsläget är det faktiskt kontor i bottenplanet. Här ligger Arbetscentrum som har lagom stora arbetslokaler. Det är svårt att förstå att det i dessa lokaler under många år fanns en möbelaffär. Almer Larssons Möbelaffär, Möbelmarknaden och Bergstedts möbler är namn vi kan komma på. Lager och förråd fanns förstås på annat håll.

Ett betydligt större hus ligger en bit ner utefter Kvarngatan. Ett hus som innehåller det mesta. Frågan är om det över huvud taget i landet finns ett hus som innehåller såväl skattekontor, kronofogde, socialkontor och ett systembolag! För säkerhets skull så finns även barn- och utbildningskontoret i fastigheten.
Förmodligen har många väldigt bråttom när de har ärenden till huset som stod färdigt 1992. I så fall missar man de fina stenskulpturer av Lore Nynell som finns på fasaden på bottenplanet. Dessa går att titta på mer än en gång.

Vad fanns tidigare? Säkert kommer de flesta ihåg en stor trist parkeringsplats med en liten transformatorstation. Dessutom ett antal träd varav den stora almen var ett kärt tillhåll för kajor som släppte ifrån sig på nytvättade bilar under trädet.
Här låg tidigare ett tvåvånings trähus som 1855 byggdes för att bli telegrafstation. I början av det året beslöts enligt en kungl. kungörelse om att anlägga en "elektromekanisk telegraflinje" från Stockholm över bland annat Västervik till Malmö. I september det året stod så Västerviks telegrafbyrå färdig. 1885 flyttade telegrafen och huset blev till bostäder.
År 1905 lät drätselkammaren ändra fastigheten till krog, Ritzmans källare. En större utskänkningslokal på nedre planet och två serveringsrum "källare" på övervåningen. Redan 1911 var det dags att flytta verksamheten över gatan till ett nybyggt hus. Ritzmans blev Hörnan och vår fastighet blev åter bostäder.
Verksamheten ändrades ännu en gång radikalt när polisstationen flyttade in 1930. Här höll polisen till fram till 1959 då flyttlasset gick till det nybyggda huset i hörnet mellan Brunnsgatan och Båtsmansgatan.
Wille Lapp höll en tid till här med sin cykelverkstad. Intill fanns ytterligare ett gammalt trähus med stallbyggnad och ett mindre hus som inrymde Eriksénska fotografiateljén.

Så har vi då de välkända byggnaderna i korsningen mellan Kvarngatan och Brunnsgatan som i dag innehåller stora delar av den kommunala förvaltningen. Mot Kvarngatan den till det yttre mycket stiliga fastigheten som i år blir 100 år. Byggdes alltså 1906 och blev Elektricitetsverket.
Mot Brunnsgatan det vi kallar Nämndhuset som byggdes 1948. På platsen hade tidigare Esso en bensinstation.
Det finns en orsak till varför det saknas äldre hus mot Brunnsgatan. Många fick rivas efter att ha blivit brandskadade efter storbranden den 6 mars 1891. En brand vi glömde nämna i samband med artikeln om kvarteret Krämaren.

Där biografen Palladium ligger fanns tidigare Hotel du Nord. Ett stearinljus för nära en gardin blev ödesdigert. Hotellet brann ned. Vinden var den kvällen kraftig och husen i kvarteret Residenset drabbades efter ett omfattande gnistregn. Ett tag var läget mycket allvarligt och man befarade att all bebyggelse ner mot Skeppsbron skulle stryka med. Till och med ångarna Tjust och Gamleby som låg vid kaj var hotade.
Nu blev det som väl var inte så. Hörnhuset mot Storgatan blev exempelvis kvar men fick byggas om ordentligt. På senare tid har huset haft en restaurang i bottenplanet men i folkmun kallas huset för Rundqvistska. Här fanns "allt" att köpa. Seth och Svea hade kontroll över det mesta även om den efterfrågade varan låg i en kartong på övervåningen.
Under en promenad utefter Storgatan mot Stadshotellet passerar man i dag Björn Klippare, Electric Ink Tattoo, nyligen nedlagda Blåstället där det skall bli massage framöver, mötesplatsen Congero, Triss Herrfrisering, Cappucino House, MajaLisas Bod, Meddo Drop in Solarium, Ateljé Design och till sist Stadshotellet.

Tidigare namn utefter gatan har varit Erik Petterssons uraffär, Radio Lux, Joengs, Norins skoaffär, Addo, Södermagasinet, Väskan, Knut Sjögrens, Axelssons konditori och många fler genom åren.
Huset närmast Statt byggdes så sent som 1959. Förutom butikerna i bottenplanet och lägenheterna har huset även inrymt kommunens fritidskontor. Det tidigare huset på platsen förstördes genom brand 1954.
Rådman E.A. Willers med fru bodde vid Storgatan intill Stadshotellet. Det var ett lyckligt omaka par. Han, drygt 2 meter lång, gick med huvudet framåtlutat synbarligen för att minska längden. Hon var kort. Folkhumorn tog sig uttryck i följande dialog:
- Har du hört att Willers ska skiljas?
- Nä-äh, va säjer du?
- Jo, ho vill inte ha´n längre.