Jag har genomfört ett experiment. Nämligen testat att cykla från hemmet i Kvännaren till jobbet på Stora Torget. Utan att bryta mot några trafikregler. Det går. Men inte utan ansträngning. Och inte utan att köra omvägar som känns onödiga när morgonstressen är som värst.
Enklast för min del hade förstås varit att jag trampade Allén ner och därefter fortsatte Storgatan ned till Stora Torget där VT-huset ligger.
Men Storgatan är enkelriktad och då får man hitta andra lösningar.
En skulle kunna vara att gena genom Stadsparken och köra genom Gamla Norrs mysiga smågator, parallellt med Storgatan. Och så är det många som gör. Det är säkert ok. Men inte helt lagligt.
Till att börja med får man inte cykla genom Stadsparken. Skyltarna vid infarten visar tydligt att området är reserverat för gångtrafikanter. Bryter man ändå mot detta uppstår problemet när man cyklat genom Stadsparken och lekplatsen där, korsat Västra Kyrkogatan och cyklat in på Hospitalsgatan, förbi Annagården.
Vid nästa korsning är det stopp. Det går inte att fortsätta neråt, rakt fram. Och inte heller att svänga höger in på Östra Kyrkogatan. Båda gatorna har skyltar som markerar att gatorna är enkelriktade. Däremot kan man svänga vänster på Östra Kyrkogatan, men då kommer man längre bort från torget, inte närmare.
Bästa lösningen för den laglydige är då att hoppa av cykeln och leda den mellan Östra Kyrkogatan och Rådhusgatan och därefter hoppa upp på hojen igen för att svänga höger och cykla den sista biten till torget. Där jag får gå av, eftersom det är infart förbjuden till torget från Rådhusgatan.
Låter det krångligt? Det är det också. Jag undrar hur man har tänkt när man skapat enkelriktade gator nästan överallt i stan. Det går kanske an om man åker bil. Men en tilläggstavla med texten "gäller ej cykel" hade varit motiverad på mer än en plats. Precis som i student- och cykelstaden Lund, där jag den hårda vägen blev varse att även cyklister måste följa trafikreglerna.
För att ta mig hela vägen till jobbet utan att behöva kliva av cykeln väljer jag i stället, när jag kommit ner för Allén, att svänga höger in vid gamla kyrkogården, runda kyrkogården och komma ut på cykelbanan som leder Kvarngatan ner. Därefter svänger jag vänster in på Hamngatan för att komma till torget, som jag sneddar för att komma till VT-huset. En liten omväg, men ändå helt ok tidsmässigt, eftersom jag kan trampa på hela vägen.
Hur många är det då som är laglydiga, undrar man? Förmodligen inte många. På min lilla tur möter och passerar jag många cyklister som utan att tveka kör mot färdriktningen på enkelriktade gator. Eller håller sig på trottoarerna för att ta sig Storgatan ner.
Bäst att knäppa hjälmen ordentligt. Det ska fan vara laglydig.