- Jag åkte in till jobbet direkt samma dag. Det var fullständigt kaos där, säger Thomas när vi träffar honom på polishuset i Västervik där han arbetar i dag.
På bordet framför oss tornar förundersökningen mot Christer Pettersson upp sig. Det är en enorm utredning. Thomas Carlsson var en av totalt 300 poliser att delta i Palmeutredningen. Efter en tids utredning blev han sedan utvald att delta i rikspolisens spaningsgrupp på 30 personer.
- Under de första dygnen arbetade jag uteslutande med att ta emot tips från allmänheten. Dagligen kom det in hundratals tips, säger Thomas.
I det läget var Sverige i total chock. Det innefattade även polismyndigheten. Vilket var extra tydligt sett till hur poliserna som var först på plats hanterade situationen. Avspärrningen var bristfällig, ingen hade någon egentlig koll och den kriminaltekniska undersökningen var till en början ett misslyckande.
- Ja, det sköttes inte särskilt snyggt. Även polisen var lamslagen över det som hänt. Man handlade i chock och saker man vanligtvis gör vid den här typen av händelser gjordes inte.
Ganska snart dök första spåret upp. Den så kallade "33-åringen". Spåret följdes av de numera klassiska beskrivningarna så som "PKK-spåret" och "polisspåret". Först med Christer Pettersson fick utredningen genomslag. Thomas Carlsson minns Pettersson tydligt. Det var en minst sagt färgstark figur.
- Han var impulsiv, explosiv om man så vill. Men han var inget dumhuvud, det ska man inte tro. Folk avfärdar ju gärna honom som "en galen pundare", men jag delar inte deras uppfattning.
Thomas Carlsson var aldrig med och förhörde Pettersson, men han tillbringade mycket tid med honom i polishuset. Pettersson blev hållen i förvar hos polisen i väntan på åtal och rättegång. Polismännen fick till och med äta samma mat som Pettersson för att försäkra sig om att ingen skulle försöka förgifta honom.
- Jag minns en gång när vi skulle hyra film för att fördriva tiden litegrann. Christer Pettersson ville se "Nu blåser vi snuten" och så fick det bli, berättar Thomas och skrattar när han tänker tillbaka på den egendomliga situationen.
Du var med och arbetade fram den förundersökning som fick Christer Pettersson fälld i tingsrätten, tror du att det var han som sköt Palme?
- Jag kan säga så här. Vi har ingenting som bevisar att han inte har gjort det. Tvärtom så är han namngiven och utpekad. I första hand av Lisbet Palme men även senare av andra vittnen.
- Som du förstår måste man vara en speciell person för att genomföra ett så kallblodigt mord, de allra flesta av oss skulle aldrig klara av det. Men Christer Pettersson skulle kunna göra det, han var den typen.
Kort efter att Christer dömts av tingsrätten, sommaren 1989, flyttade Thomas Carlsson till Västervik. Han lämnade Stockholm och Palmegruppen bakom sig. Pettersson friades ju senare av hovrätten och Högsta domstolen nekade resning av målet. Bevisningen räckte inte på långa vägar.
- Vi förstod att han skulle frias om vi inte kunde hitta mer på honom. Vi jobbade hårt men vi lyckades inte få fram något mer bindande mot honom.
Under de drygt tre år som Thomas Carlsson arbetade med Palmemordet sov han i princip med utredningen under huvudkudden. Det gick inte många minuter utan att han tänkte på jobbet.
- Det höll på dygnet runt. Men det var väldigt lärorikt.
Vad har du lärt dig?
- Att man ska vara noggrann i sitt utredningsarbete och att man inte alltid ska tro på sånt man hör. Du kan ju tänka dig hur det var när alla konspirationsteorier började snurra. Det gällde att hålla sig på banan, så att säga.