Det våras för bloggen

Jag vet, det finns Västerviksbor som aldrig läst en blogg, som inte förstår poängen och som tycker att bloggarna hamnar på en ointressant och alltför privat nivå för att det ska väcka något intresse.Men det finns också människor som följer bloggare regelbundet och som har sina favoriter. Och nog är det fascinerande att bara med ett snabbt klick nå ut - när nog i realtid - till över snart sagt hela jordklotet. En triumf för medborgarna!Att unga läsare har anammat bloggvärlden är kanske inte så konstigt. Unga brukar bejaka nymodigheterna. Men att Nils Ronquist, som är en av våra senaste tillskott i bloggarvärlden, fick en sådan rivstart med många besök och kommentarer, är glädjande. Kanske är det dags en gång för alla att slänga fördomen på sophögen om äldre människors fientlighet till internettekniken.Hur som helst, googlar man ordet bloggar får man 18 100 000 träffar och då enbart på de svenska sidorna. Så nog kan man tala om en rörelse.Att ha en blogg ger ett ypperligt tillfälle att kunna torgföra sina åsikter och funderingar som engagerar, och det utan att bli avbruten. Att kunna uttrycka sig offentligt med egna ord är också ett viktigt inslag i debatten för ett demokratiskt land som Sverige.Men rätten att säga sin åsikt följs också av skyldigheter. Just det faktum att publiceringen sker så gott som direkt, blir också teknikens svaghet. Det där med att idka en smula eftertänksamhet blir lätt åsidosatt och risken att uttrycka sina åsikter i affekt ökar. Åsikter, som när tillvaron återgått till den vanliga sinnesstämningen, kan vara svåra att stå för. Att blogga är därför alltid förenat med ansvar för vad man skriver om eftersom publicitet kan skada andra människor.Flera debattörer hävdar att de traditionella medierna har mycket att lära av bloggvärlden som kan vara rätt kritisk till den traditionella papperstidningen. Eller gammelmedia som vissa väljer att kalla den. Omdömena kring journalisternas arbete är hårt och ibland framställs vi som griniga bakåtsträvare som är rädda för att läsare utan journalistutbildning kommentarer våra artiklar och bedömer vårt jobb. Den beskrivningen känner jag inte igen. Visst är det positivt med läsare som reagerar. Att texter numera också kan kommenteras på nätet kan förvisso vara ovant för reportrarna, men så länge kommentarerna tillför någonting och vi får en dialog är det av godo. Då kan förtroendet växa. Och om vi journalister tar ett steg tillbaka, är självkritiska och båda parter lyssnar, är det mödan värt. För även om läsaren och journalisten inte kommer överens, är det dialogen som kan ge frågan ytterligare en dimension. Problemen uppstår när bloggarna och kommentarerna främst går in för att skada och bara är fyllda med hat. Det gagnar ingen.

Det våras för bloggen

Bloggar De är här nu, bloggarna. Västerviks-Tidningen har varit sen i starten, men bara i år har vi fått flera nya bloggare, och ännu fler förfrågningar kring bloggandet. Kul!