Anders Thåström jobbade redan med diabetespatienter när han själv fick diagnosen diabetes typ 1. Då var han 38 år.
Insatt i sjukdomen, som han var, fattade han misstankar när han drogs med en förkylning som inte ville gå över, samtidigt som han gick ner i vikt.
Han bad en diabetessköterska att ta ett blodprov, och då visade det sig att blodsockret var så högt som 26 millimolar per liter. Normalt ligger det på 3,9-7,0.
- Det var som att dra ner en rullgardin, minns han. Jag förstår att folk blir ledsna när de kommer in och får veta att de har diabetes.
Han undrade först om det skulle vara jobbigt eller en fördel att han som diabetesläkare själv fick diabetes, men det blev mest det sistnämnda.
- Det är en sak att läsa sig till kunskaper. Nu vet jag på ett djupare plan vad det handlar om.
Thåström jobbar i barn- och ungdomsklinikens så kallade diabetesteam. Där ingår läkare, sjuksköterskor, barnsköterskor, kurator, dietist och lekterapeuten Irja Edelswärd, som hjälper barnen att vänja sig vid sprutorna. De får bland annat öva sig att ge sprutor på gosedjur.
När man väl märker av sjukdomen har det gått ganska långt. Då återstår bara 20-30 procent av de celler som producerar insulin. Vätskebrist är ett tydligt symptom.
Thåström berättar om en flicka som var så törstig att hon drack blomvatten. Då är det bråttom.
- Misstänkt diabetes hos barn och ungdomar är ett akut tillstånd. Då ska man komma in direkt. Ju snabbare, desto bättre.