Dialyspatienter får behandla sig själva

Sedan årsskiftet erbjuder avdelningen de patienter som vill och kan, möjligheten att själva sköta sin behandling.- Nu har vi fem patienter som regelbundet kommer på självdialys. Det har blivit fler med tiden för patienterna ser ju hur bra det fungerar. De blir stärkta av att själva ta kommandot och lära sig att förstå vad det är som händer. På något vis blir det inte så bedrövligt då, säger sjuksköterskan Gunvor Hedlund.Klockan är strax efter ett på eftermiddagen när patienten Eva Myrén kliver in i en sal på dialysavdelningen. Hon ska snart påbörja sin behandling. Samtidigt är medpatienterna Ing-Marie Karlsson och Donald Pettersson precis i färd med att avsluta sina. Donald Pettersson var först ut med självdialysen när den startade och sköter numera det mesta själv. Han rengör maskinen, "klär" den med nödvändiga slangar och instrument, sätter nålarna i sin kropp och därefter slår han sig ner i en stol och väntar på att hans blod ska bli renat. Något som han börjar få rutin på nu.- Jag är här fyra dagar i veckan och behandlingen tar fem och en halv timme varje gång, berättar han.Dialysen är något han får leva med fram till dess att han kan få en njurtransplantation. Sedan ska han förhoppningsvis slippa alla slangar och nålar. - Men det dröjer. Först måste vi hitta en bra donator, sedan måste jag gå ner i vikt för att kunna genomföra operationen. Hittills har jag gått ner 34 kilo.För Ing-Marie Karlsson, som håller på att lära sig självdialys, är gemenskapen patienterna emellan viktig. Och sällskapet gör att tiden går fortare.- Jag tror att vi peppar varandra ganska mycket. Du kan be din kompis om hjälp om det är något du glömmer. Det är ju ganska mycket slangar och grejer som ska göras, säger hon.Eva Myrén har också utfört dialys på sig själv ganska länge och börjar bli van. Hon tycker att det är en fördel att sticka sig själv, även om det var lite obehagligt till en början. Men nu går det på rutin och det tar inte lång tid innan hon är inkopplad till dialysapparaten som renar hennes blod.- En fördel är ju att jag lär känna min egen kropp och jag tror att jag sticker bättre än vad en sköterska skulle ha gjort.Hon tycker att stämningen på avdelningen är fantastisk och det är det som peppar henne när sjukdomen känns tung att bära.- Ska man nu leva det här livet - och man måste ju det för att överleva - så måste man också trivas. Och det gör vi. Det finns mycket humor mellan oss som är här och vi är lite busiga emellanåt, säger hon och fortsätter:- Det viktigaste här är hjälpen jag får och stämningen på avdelningen. Det här tar så mycket tid av mitt liv så allt som underlättar är viktigt. Och det har man lyckats med här. Jag har fått kvalitet på livet.Men vad fyller då självdialysen för funktion för sjukvården? Handlar det om att spara pengar?
- Nej då. Vitsen är inte att vi ska få lite att göra. För mig som personal skulle det säkert gå fortare om jag gjorde allt det här. Men det handlar om att stärka patienternas integritet och självbestämmande och att försöka hitta det friska. Dessutom finns vi ju alltid till hands om patienterna behöver oss, säger Gunvor Hedlund.

Dialyspatienter får behandla sig själva

Igenkännande leenden, småprat och fika. På dialysavdelningen vid Västerviks sjukhus är stämningen varm och personlig bland de patienter som flera gånger i veckan träffas där för att utföra dialysbehandling - på sig själva!