Edvard förlamades i olycka på gården
I december 1991 föll en uppfälld ramp på såmaskinen rakt ned på Edvard Jonsson som totalförlamades från bröstkorgen och nedåt.- Livet är inte slut bara för att man inte kan gå längre, berättade han inför flera högstadieklasser i Västervik.
Basket utan ben. Sebastian Lindberg, i vit tröja, försöker träffa korgen på 2,6 meters höjd i rullstolsbasket. Det är inte lätt när han inte får använda benen.
Foto: Fotograf saknas!
I Västervik uppmärksammades veckan med ett flertal aktiviteter under måndagen. Bland annat fick under förmiddagen ett flertal högstadieklasser från Ludvigsborgsskolan och Ellen Keyskolan i Idrottshallen prova på en rad idrotter sittande i rullstol.
Medlemmar i Smålands Handikappidrottsförbund (SmHIF) fanns på plats för att visa upp sina färdigheter.
- Ett par år efter olyckan kom jag i gång igen med både idrott och arbete, säger Edvard Jonsson som i dag hunnit bli 41 år. Han bor i Fästad mellan Gamleby och Överum och jobbar fortfarande heltid inom lantbruket.
- Jag har byggt om två traktorer. Det går jättebra att manövrera dem fast jag bara har händerna till hjälp, säger Edvard som tävlar aktivt i bland annat rullstolsrugby. Det är ungefär som amerikansk fotboll.
- Fast här är det de specialbyggda rullstolarna och inte kroppen som får ta de hårda smällarna.
På elitidrottsnivå är även Västerviksbon Fredrik Jansson i Västerviks Bordtennisklubb. Han slår de flesta i bordtennis trots att han spelar från rullstol.
- Jag har varit med i handikapplandslaget i några år och kandiderade även till Paralympics i Grekland förra sommaren, fast där kom jag inte med, berättar Fredrik Jansson som i sitt vardagliga arbete dirigerar långtradare runt om i Europa.
- Tyvärr gör min muskelsjukdom att jag inte längre kan träna så mycket som jag skulle vilja. Därför har jag nu tvingats säga ifrån till landslaget.
Stefan Karlsson syns ofta i trafiken i Västervik körande tuff fyrhjuling med en rullstol fastsatt baktill. Stefan är mycket aktiv inom handikappidrotten och var på måndagsförmiddagen också domare när eleverna från Ludde och Ellen Keyskolan stenhårt gick in för att tävla i rullstolsbasket och rullstolsinnebandy.
- Se upp så att rullstolarna inte tippar baklänges, varnade i högtalaren Anders Östlund från Västerviks kommuns kultur- och fritidskontor.
Ledde matcherna och höll med rullstolar och annan utrustning gjorde Ewa Anemyr från SmHIF i Hultsfred. Hon berättade även lite om Goalball som är en tävlingsform för synskadade.
- Spelarna ligger eller halvligger på golvet för att försöka stoppa bollen som motståndaren rullar eller kastar mot det egna målet. Inuti bollen finns bjällror så att man hela tiden ska höra den väl.
I Goalball måste publiken därför hålla sig knäpp tyst under matchen. Man får inte skrika eller applådera förrän tidigast när bollen är i mål.
- Det var häftigt och jättekul att köra rullstol. Fast det var svårt att svänga, säger Natalie Ohtonen och Elin Hermansson i klass 7P på Ellen Keyskolan.
De blir motsagda av klasskompisen Hanna Winqvist som tvärtom tyckte det var jättelätt att svänga. Men då satt hon å andra sidan i Edvard Jonssons breda rugbystol för 35 000 kronor med kraftigt utåtlutande hjul.
Så jobbar vi med nyheter