Elden Àr lös i förorterna

Den senaste mĂ„naden har det brunnit i förorterna. Drabbade Ă€r de lite större stĂ€derna: Göteborg, Malmö och Uppsala. Även om höstens ankomst verkar kyla ned situationen sĂ„ Ă€r det fortfarande oroligt pĂ„ sina hĂ„ll.

VĂ€stervik2009-09-09 00:07
Per Selstam/SNB
Fenomenet mÄ vara nytt för Sverige, men inte internationellt. I exempelvis förorterna kring Paris var det kravaller och
anlagda brÀnder för nÄgot Är sedan. DÀr sÄg man klara problem med arbetslöshet och segregation som direkta orsaker. Samma situation rÄder till stor del i vÄra eldhÀrjade stÀder hÀr hemma. Ett annat mönster Àr att det Àr i miljonprogramsomrÄden hÀr, precis som i sina franska motsvarigheter som det hÀnder. I det korta perspektivet krÀver situationen akuta
insatser frÄn ordningsmakten. Ingen skall
behöva fĂ„ sina bilar brĂ€nda, hus vandaliserade eller liv och hĂ€lsa hotad. Polisen, socialtjĂ€nst och övriga myndigheter mĂ„ste ha de resurser som krĂ€vs för klara situationen och genom ökad nĂ€rvaro bevara lugnet.PĂ„ lite lĂ€ngre sikt Ă€r lösningen integration i samhĂ€llet. Det Ă€r lĂ€tt att ropa pĂ„ allehanda stöd och insatser, det kan hjĂ€lpa tillfĂ€lligt som sysselsĂ€ttning. Vissa insatser, som utbildning i sprĂ„k, har stor vikt, men i det lĂ„nga loppet mĂ„ste alla som bor i landet hitta riktiga jobb. Ingen skall stĂ„ utanför arbetsmarknaden eller behöva vĂ€xa upp med förĂ€ldrar som gör det och dĂ€rmed invaggas i tron att utanförskap Ă€r ett normaltillstĂ„nd.Alliansens satsningar pĂ„ detta omrĂ„de, sĂ€rskilt arbetslinjen Ă€r det som leder framĂ„t. Den som har ett jobb eller skola att gĂ„ till pĂ„ dagarna har knappast heller tid, ork eller vilja att vara ute och rĂ€nna om nĂ€tterna och hitta pĂ„ otyg.FörlĂ€nger man perspektivet och ser pĂ„ lĂ„ng sikt mĂ„ste det dock bli frĂ„ga om andra lĂ€rdomar. Miljonprogrammen Ă€r inte attraktiva boplatser, dĂ€rför har de flesta med jobb och ordnade förhĂ„llanden sökt sig dĂ€rifrĂ„n. I framtida byggande gĂ€ller det att inte göra om misstagen frĂ„n de stora sprĂ„ngen pĂ„ 1960-talet. DĂ„ byggde man planmĂ€ssigt bostĂ€der Ă„t folk. Men inte för dem. Det Ă€r det vi fĂ„r sota för nu nĂ€r omrĂ„dena Ă€r nedgĂ„ngna och de billiga massbyggena inte Ă„ldras med vĂ€rdighet.NĂ€r miljonprogrammet togs upp hade man de bĂ€sta intentioner, problemet Ă€r att som det förverkligades kom de höga husen, som finns i var och varannan svensk stad, att bryta de naturliga sociala banden mellan mĂ€nniskorna. Miljön har inte heller skapat nya band mellan de boende. PĂ„ mĂ„nga stĂ€llen Ă€r det i stĂ€llet anonymitet, ensamhet och frustration som blivit kĂ€nnetecken. MĂ„nga av samhĂ€llets tjĂ€nare, som poliser, brandmĂ€n och ambulanspersonal, har utsatts för hot och vĂ„ld under förortsbrĂ€nderna. Andra sĂ€ger sig vara offer för övervĂ„ld frĂ„n det hĂ„llet. NĂ€r
situationen nu börjat lugna sig och sÄren hos alla drabbade börjat lÀka Àr det dags att blicka framÄt. PÄ agendan mÄste stÄ att inte göra om gÄngna tiders misstag, sÄ att samhÀllet kan ta en annan vÀg bort frÄn utanförskap, missmod, vanmakt och misÀr.
SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!
LĂ€s mer om
VĂ€stervik