Fyraåriga Elsa Rydén är lite avvaktande och reserverad när lekterapeut Irja Edelswärd hälsar henne välkommen till lekterapin med ett varmt leende. Elsa har varit här tidigare och den här dagen är det ingen undersökning inbokad. Hon ska bara få leka.
Men hon gillar inte miljön. Under sitt korta liv har hon vistats på sjukhus betydligt mer än vad de flesta gör under en livstid.
- Hon föddes med svår skolios och deformerade ryggkotor så hon måste operera ryggen flera gånger varje år, berättar pappa Johan Rydén.
Mamma Malin Rydén berättar att operationerna kommer att fortsätta tills Elsa är elva-tolv år, i takt med att hon växer.
- Om hon inte opereras blir ryggen så sned att lungorna inte orkar med, förklarar hon.
Operationerna sker på Astrid Lindgrens barnsjukhus och trots att Elsa är van är det ångest inför varje operation.
- När vi sätter oss i bilen och åker mot Stockholm vet hon att hon ska opereras och blir orolig. Och när vi åker ner i hissen till operationsavdelningen kommer tårarna, berättar Malin Rydén.
Ännu värre blir det när hon ska göras i ordning inför operation.
- Det är en del av hennes liv, men det är förskräckligt att hon ska behöva bli tvingad. Det känns som ett övergrepp varje gång och det krävs flera personer som håller fast henne, säger Johan Rydén.
Till slut blev situationen för jobbig även för föräldrarna.
- Vi behövde bearbeta oss själva också så att vi kan hjälpa henne på hennes nivå, säger Malin Rydén.
För att få hjälp får Elsa under några tillfällen behandling på lekterapin i Västervik. Den här dagen är det hennes andra besök och Irja Edelswärd sätter sig i en dockvrå tillsammans med familjen och börjar leka med Elsa och hennes medhavda docka. Med hjälp av en bilderbok pratar Irja om olika sjukvårdshjälpmedel och Elsa får själv visa i vilken ordning dockan ska få genomgå de olika förberedelserna inför operation. Irja sätter hela tiden ord på vad som händer och sker.
- Irja är fantastisk! Hon kan leka bort det tråkiga, säger Malin Rydén.
Men när dockan ska få en mask över ansiktet för att sövas, tycker inte Elsa att det är kul längre. Då är leken slut och hon väljer att gå och göra andra saker.
Totalt ska Elsa komma till lekterapin fem-sex gånger. Och förhoppningsvis kan hon leka bort det mesta av sin rädsla. Föräldrarna tycker redan att det har gått framåt. Lekarna som handlar om sjukvård är inte lika laddade längre.
- Hon har väldigt roligt i den här miljön och hon har börjat sticka sina dockor även hemma. De får plåster, operationer och bandage. Det går åt många plåster hemma. Men det får vara så, säger Malin Rydén.