"En fantastisk eftermiddag på jobbet. Det finns något fridfullt i att ställa i ordning en konferenssal vid Gränsö slott".
Två hobbyer är en för Emil Andersson. Cykel och foto. Träning och upplevelser på samma gång.
Det blir över 1 000 mil om året på cykeln och mängder av bilder från alla möjliga platser i kommunen.
– Min pappa cyklade mycket när han var ung. Det har jag också gjort sedan jag var yngre. Fotointresset har alltid funnits där. Jag ser det som en konstform. Jag ser bilder överallt, förklarar han.
Till en början blev det bilder med mobil via Google Pixel 8. Nu har han två kameror, en systemkamera på ryggen och en liten kompaktkamera som ryms i fickan.
– Det blir mest natur och stadsmiljöer, ibland med människor i bild. Det ska finnas en tanke. Motivet ska vara rätt från början, jag redigerar lite, men bilden ska vara klar till 90 procent när jag tar den.
Bilderna lagras ned i fotodagboken och på sin hemsida.
För VT:s läsare har han här exklusivt valt ut tio av sina favoritbilder.
Emil cyklar året runt, oavsett väder. Turerna utgår oftast från Gamleby och varar tre till fyra timmar, vanligen trampar han ensam och i bland med kompisen Stefan Karlsson. På mountainbiken eller på landsvägscykeln, ibland utanför kommungränsen (Åtvidaberg en gång).
Det är ett tidskrävande intresse.
– Mitt jobb här på Gränsö Slott med många kvällspass är perfekt. Jag stortrivs med jobbet och det ger mig möjlighet att ge mig ut innan jag börjar. Annars skulle det inte gå, förklarar han i den stiliga slottsmiljön när de flesta gästerna avnjutit sin lördagsfrukost.
Oftast åker han buss eller tåg från bostaden i Gamleby till Västervik. Från resecentrum blir det cykel ut till Gränsö.
– Jag älskar Gränsö, vill aldrig släppa det.
Jobbet på Gränsö slott passar perfekt för Emils hobby.
Under cykelturerna har han varit med om mycket. Han har stött på olika djur på vägen hem i natten. Hjort, räv, skogsmöss, tranor och svanar.
– Jag var bara sju-åtta meter från älgen vid Helgsjö på Norrlandet. Han bor där. Då tänkte jag på olyckan vid Loftahammar när en kvinna omkom av ett älgmöte.
När han en gång hörde grymtande vildsvin med kultingar blev han rädd och satte full fart.
En fin asfaltstur över Ukna och Överum övergick till ösregn och hagel.
– Det blev dyngsurt och järnet hem. Det handlade bara om överlevnad. Jag glömde helt att fota.
Mer dramatiskt blev det under senhöstens tur mot Mommehål. Det var kallt och halkigt utan dubbdäcken.
– En broms fungerade bara och vajern höll på att gå av vilket gjorde växlingen lite komplicerad, berättar Emil.
Emil Andersson, den cyklande fotografen, redo för äventyr med kameran på ryggen.
"En stilla fotopromenad där jag provade en ny taktik till fotografering vid Gundelholmen Gamleby".
"Innan jobb fotopromenad i stan, visade bilden för kollegor och dom blev riktigt imponerade. Det gav inspiration att satsa mer på detta".
"Sensommar när den är som bäst. Bara jag och skogen, Risdalsskogen".
"Dubbdäck på barmark är alltid trevligt. Här före Rätö brygga".
"Första cykelturen med kompaktkameran. Även kallad svart och vit-kameran. Solnasidan av Gamleby".
"Vintercykling med en god vän. Men ruskigt halkigt ute vid Segersgärde".
En systemkamera som klarar det mesta.
Pendlarcykeln från resecentrum till jobbet.
Det blir över 1 000 mil om året på cykeln.
Lite nördig kan han känna sig i sin hobby, Emil Andersson.