Mitt i Västervik, omgärdad av stora hus, ligger en liten kärleksträdgård. Från gatan är den väl gömd bakom ett högt plank och solid port. De som bor i husen runtomkring kan dock få se en skymt av de flitiga trädgårdsmänniskorna som pilar fram och tillbaka mellan olika projekt.
– När vi flyttade hit hösten 2012 fanns här bara några träd och gräsmatta. Det var bra. Vi kunde skapa allt från början med träden som utgångspunkt, säger Margaretha Sköldstam som delar trädgårdsintresset med sin make Lars.
Trädgården har utvecklats efter hand och grundidén har hela tiden varit att det ska finnas små rum, något att vila ögonen på och blomning hela säsongen.
– För mig behöver blomning inte bara betyda utslagna blommor. Det kan också vara en fröställning.
Betraktar man en fröställning på nära håll kan den upplevas som en skulptur. Naturens egen estetik. Men det finns även ett konstföremål skapat av människohand i trädgården. Ur en oval rabatt med höga fingerborgsblommor, stockrosor och rosor i olika färger reser sig en kvinnotorso i granit.
– Torson var en kärlekspresent till maken på hans 70-årsdag, skrattar Margaretha. Jag ville ge honom något speciellt och råkade se denna i samband med ett besök på en loppis i Gamleby.
Det visade sig att torson var skapad av konstnär Dmitrijs Jakimcuks som har sin ateljé vägg i vägg med loppisen. Dmitrijs säljer inte till privatpersoner, utan sysslar bara med offentlig utsmyckning, och det krävdes några varv med övertalning innan gåvan kunde inhandlas.
– Dmitrijs var mycket noga och jag fick bara köpa den om han själv fick komma och ställa upp den i trädgården. Min man tyckte om den, men han kände kanske att den var lite överdådig i början. Nu när växterna har blivit höga tycker vi båda mycket om den.
Margaretha och Lars bodde många år i Visby. Det har präglat deras nuvarande trädgård en hel del. Gotlandsrabatten, som den kallas, ligger utmed den västliga sidan och där finns många växter som minner om tiden i Visby.
– Här har jag planterat daggkåpa, funkia, jätteprästkrage, penningblad och rosor.
På Gotland är de odlingszon 1 och i Västervik är det zon 2. Eftersom Sköldstams trädgård är skyddad av husväggar, plank, träd och buskar tycker Margaretha att det ofta känns som zon 1 och alla växterna som hon planterat har klarat sig.
– Det mesta som jag planterar växer faktiskt riktigt bra. Vi har flyttat på pioner och de blommar som aldrig förr. Det kan också bero på att vi komposterar allt och använder den nyblivna jorden i alla rabatter.
Mellan husväggen åt öst och tomtgränsen står kompostlådan som är avdelad i tre stora fack.
– Det är Lars som har byggt den. Det är även han som tar hand om alla grenar och annat som blir över vid beskärning. Allt maler han ner i kompostkvarnen. Vi åker aldrig till tippen, utan allt används och får ingå i trädgårdens kretslopp.
I växthuset, som är på cirka femton kvadratmeter, odlar Margaretha tomater, gurka, aubergine, physalis och fikon. Några fikon är mogna och mjuka, när jag besöker trädgården i juni 2016.
– Jag brukar koka sockerlag med konjak. Väldigt gott till färska fikon, säger Margaretha.
Varje planta i växthuset har en egen hög kruka, något större än en vanlig tiolitershink. Hon tycker att det fungerar riktigt bra. Tomatplantorna har kraftiga stammar med många blomknoppar. På var sida om växthuset odlas sallat, potatis och lök, vitlök, morötter, rödbetor, dill, sockerärtor, mangold och det senaste – några rader rättika. Inte nog med det, jordgubbar står i långa rader, skyddade av perforerad plast som vilar på bågar av plaströr.
– Jag plockade tjugo liter jordgubbar i går. Kan inte med att slänga plantorna vid gallringen. De får bli kantväxter i rabatterna, säger Margaretha och pekar mot en rabatt vars sidor dignar av fullmogna bär.
Både Margaretha och Lars vill ha det lugnt och vilsamt i trädgården. Gångar och planteringar har tillkommit efter hand och den färskaste i raden av projekt är skuggrabatten.
– Det är en del av trädgården som skuggas av huset och jag ville göra något fint där, säger Margaretha. Vi höjde upp planteringen en bit från marken och satte dit ett litet rottingstaket. Nu med facit i hand verkar det vara en bra sak. Växterna trivs.
I ena änden står en liten rosa pärlrönn och tittar man närmare kan man se att den är ympad.
– Ja, den är från vår Visbyträdgård. En trädgårdsmästare hjälpte oss med ympning och jag längtar efter att åter få se de rosa bären som liknar ett äkta pärlhalsband.