En social kameleont som inte vill definieras utifrån sitt yrke

Många ägnar kvällarna efter jobbet framför TV:n. Karl-David föredrar att aktivera sig, och göra något socialt. - Jag är nog en av få som inte har en TV, jag tycker det är så kul att göra andra grejer. Lidköpingssonen flyttade till Västervik i februari förra året. Det tog ett tag för honom att lära sig staden och vad man ska göra för att det ska bli kul, men nu stormtrivs han. Att han har lärt känna många roliga människor och har aktiverat sig i en amatörteaterförening är två av huvudanledningarna. Han håller inte med om att det är svårt att komma in i vissa städer, han anser att man måste anstränga sig lite för att hitta de ingångar man trivs med och inte bara umgås med folk man träffat genom jobbet. För 34-årige Karl-David handlar vardagen om att ha roligt och umgås med andra. - Jag gillar människor. Att kommunicera med andra; lyssna på dem och låta dem lyssna på mig, då lär man sig en massa saker om personer och platser och upplevelser, det tycker jag är skitkul. Då han som 20-åring fick sin dotter Rebecka fick han anamma den vuxenroll som situationen krävde, och med det sätta sig själv åt sidan för hennes skull. Delar av det han missade av 20-årsåldern tar han dock igen nu med "lek och teater och fester", och han känner sig yngre än sina 34-åriga klasskamrater som lever lugna familjeliv i villor. Men att Rebecka fortfarande ges fullt fokus märks tydligt. - När jag spelade med i en uppsättning av Strindbergs "Fadren" så började jag tänka på meningen med livet. Kanske är det att få barn, för rycks man undan från sitt barn så känns det nog tufft, Rebecka är liksom det viktigaste. Teatern har intresserat honom så pass länge att han inte minns när det började. Alla typer av uppträdanden framför folk tycker han är jättekul, vare sig det handlar om att spela teater eller att föreläsa, att sjunga eller att spela. Ett heltidsjobb inom teatern är dock inget som lockar. - Det finns en risk att det blir enformigt om man skulle jobba ett helt år som skådespelare, jag tycker att det är så roligt när det är ett fritidsintresse. Det är det som är så bra med amatörteater för det är under korta perioder. När han tvingas beskriva sig själv är det första adjektivet "mångsidig". Han tror att det är bra att han inte har fastnat på något enskilt utan kan trivas i många olika sammanhang. Han kallar sig för social kameleont, och vill inte bara vara teaternörd eller sportfåne eller något annat inrutat. Det optimala är så många olika upplevelser och sammanhang som möjligt. Ambitionen i livet är att dottern Rebecka ska få ett lyckligt liv, och att hon ska vara glad och så självsäker att hon kan bjuda in andra att dela hennes glädje. För sin egen del är det att fortsätta göra roliga och meningsfulla saker. Att inte köra fast i något han märker är på väg åt fel håll, utan istället se möjligheterna i att hitta något mer spännande att syssla med. -Målet är att fortsätta utvecklas.

En social kameleont som inte vill definieras utifrån sitt yrke

Karl-David Hjalmarsson är AT-läkaren som helst pratar om annat än just jobbet. Mannen som vägrar spendera sina kvällar framför TV:n lägger fokus på dottern Rebecka och kärleken till teatern.