Det säger Västerviksbördige seismologen och docenten Ari Tryggvason på Uppsala Universitets avdelning för geofysik.
De drabbade japanska kärnkraftverken har en 6,8 meter hög skyddsmur i betong som skulle klara och avleda stora tsunamivågor från havet. Murarna räckte dock inte till för denna "tusenårsstsunami" på 10-15 meters höjd.
Enorma mängder vatten och lera ledde till kortslutningar överallt och slog ut verkens egna elsystem totalt. Även de egna reservkraftverken slogs samtidigt ut.
- En sådan tsunami i Oskarshamn är omöjligt. En tsunami bildas endast vid djuphavsgravarna där det är 5-8 kilometer djupt. Vågen uppkommer ovanför botten och består av hela vattenpelaren ovanför, säger seismologen Ari Tryggvason. När det sedan grundar upp inne vid land reser sig vågen till 10-15 meters höjd.
- Östersjön är 400 meter som djupast och även om vi skulle få en mycket kraftig jordbävning mitt i Östersjön skulle ingen märkbar tsunami uppstå.
Ari Tryggvason berättar att seismologerna exakt vet var på jordklotet risken för kraftiga jordbävningar är stora:
- Dessa så kallade subduktionszoner, där en oceanisk platta trycks ned under en annan, finns framför allt i Stilla havet men också i Indiska Oceanen utanför Thailand och Indonesien.
- Kontinenterna rör sig sakta hela tiden och allt större spänningar byggs upp. Där skalvet nu utlöstes, 400 kilometer öster om Japan, är plattrörelsen 8 centimeter per år där Stillahavs-plattan rör sig mot Japan. Man har länge vetat att något skulle hända, men inte exakt när.
- Vid det enorma skalvet utanför Japan rörde sig havsbotten samtidigt längs en 700 kilometer lång sträcka. Längs 300 kilometer av denna sträcka var rörelsen i jordplattan tio meter på bara 100 sekunder! Våra seismologiska instrument slog i botten, säger Ari Tryggvason.
- Delar av Japan har faktiskt rört sig fyra meter österut ut i havet.
I exempelvis Atlanten finns väldigt få subduktionszoner, vilket gör att risken för några större jordbävningar här är liten trots stora vattendjup.