- Julafton är en tung dag när man sitter på kåken, det gäller att göra det bästa av situationen, säger en intagen i Västervik när VT gör ett besök.
Julgranen är pyntad och upplyst. De gallerförsedda fönstren pryds av ljusstakar. Utanför skymtar höga stängsel med rakbladsvassa kråkbon till taggtråd. Att skapa julmys på en anstalt av högre säkerhetsklass är nog inget enkelt. Men i Västervik har fångarna på vissa avdelningar gjort sitt yttersta.
- Vi har fixat gran, och så blir det julmat också, på långbord, anstalten har varit schysta och ställt upp med grejer, det känns helt okej, säger en av de intagna på avdelningen när han och två kriminalvårdare tar emot oss. ?
- Vi kommer till och med ha klappar under granen.
Han är 45 år gammal. De senaste 17 månaderna har han tillbringat bakom galler. Han har 42 månader kvar. Totalt fem år, fick han, för försök till grovt narkotikabrott. Han åkte fast i samband med att polisen avslöjade en omfattande amfetaminleverans.?Han pratar glatt om sina medfångar, "mina grabbar", som alla hjälpts åt för att skapa en skön stämning på avdelningen.
– Du vet, det funkar inte att bråka, ska man nu sitta här är det lika bra att försöka komma överens, säger han.
Självklart är det långt ifrån alla på anstalten som tycker att julen är trevlig. Att sitta inlåst, långt från anhöriga, kan vara särskilt krävande när det vankas jul.
- Många mår så klart dåligt över det, de brukar hålla sig på sina rum långt innan inlåsning, berättar den intagne.
Fast på hans avdelning, där det sitter 22 personer, har man pyntat och planerat in olika aktiviteter. Förutom julbord blir det kortspel, dart och kanske pingis. Dagarna innan jul erbjuds även andakt och på Lucia fick man besök från Visskolan som lussade.
- Det var väldigt fint. Det var nog inte bara jag som fick tårar i ögonen när de sjöng för oss.
Han pratar med stort engagemang om vistelsen på anstalten. Han är nöjd med hur allt fungerar. Men han vill inte tänka på tiden, det gäller att sätta upp delmål. Man står ut till nästa permission eller till nästa inbokade familjebesök.
- Att hamna på kåken är inget vidare. Även om det kan vara skönt att vara för sig själv i sin cell blir det många ensamma timmar. Jag har inte träffat mig fru på över ett år, berättar han.
- Jag har lovat mig själv att aldrig hamna här igen.