Entrén till "Stickan" har renoverats

Den gamla entrén är k-märkt och en upprustning var av nöden. Det är kommunen som genom Bostadsbolaget sett till att en renovering av vaktstugorna och den magnifika grinden kommit till stånd.
- Grinden skall till hälften hållas stängd för att undvika onödig biltrafik på området, säger fastighetschef Gunnar Bergwall. Räddningstjänsten har dock möjlighet att kunna öppna hela grinden vid behov.
Vaktstugorna är faktiskt inte så gamla.
- De ersatte några äldre skjul 1948 och byggdes ungefär samtidigt som personalbyggnaden kom till, berättar Arne Wenell som på den gamla goda tiden var förrådsförvaltare på Tändsticksfabriken.
Personalbyggnaden låg på den plats där i dag det nya flerfamiljshuset vuxit upp det senaste året.
- En fin byggnad då med omklädningsrum för herrar och damer och med duschar och till och med en festsal. Komplementet med de nya vaktstugorna gjorde bilden komplett.

Som namnet antyder så fanns det portvakter i en av stugorna.
- Det var den övre, säger Arne Wenell. Den mot vattnet användes mest till förråd.
Portvakten släppte förstås in och ut anställda vid fabriken.
- Tullarna ville också gärna använda sig av stugan.
Det låg ofta fartyg inne som lastade varor. En del varor fanns redan ombord.
- Det var känt att att det fanns gott om cigaretter ombord och som besättningen gärna sålde.
Billiga cigaretter från utlandet var åtråvärda. Dessutom fanns ju redan gott om tändstickor på plats&
En och annan spritflaska åkte också med. Passagen av vaktkuren kunde dock vara problematisk.
- Den hölls ofta nersläckt så att ingen kunde veta om det satt någon därinne eller inte, säger Arne Wenell som själv ofta fick agera nattvakt på området när fartyg låg inne.
Historierna om de olika portvakterna är många.
- En oförarglig är att en vakt hade ett stort skägg och det hände att några kastade in gräs i kuren och sa "här har du getabock".
En muta så god som någon.
- Om det fanns något att köpa på en båt som låg inne så spred det sig som en löpeld på fabriken och på stan. Liksom att det kunde finna utländska damer som badade nakna på Notholmen&
En stor sjöman som var eldare ombord på ett av fartygen kom ofta till Västervik.
- Han hade en så kallad svettrag, en sorts sjal nedanför hakan. Denne sjöman besökte alltid Café Mimer på Storgatan.
Café Mimer låg i en fastighet som brann i början på 1950-talet och låg intill Stadshotellet.

Vid Tändsticksfabrikens tidigare lastbryggor ligger i dag ett stort antal båtar i mångmiljonklassen.
- Jag var kanske först med att ha en privatbåt på platsen, säger Arne Wenell. Jag hade 1953 köpt en gammal farkost som ingen trodde kunde flyta men det gjorde den. Och jag fick tillstånd av disponenten att ha båten inom fabriksområdet. Nu är det finare farkoster som ligger på platsen.
Kajen innehåller fortfarande rester av ett "järnvägsspår" Dessa så kallade d´éacuvillespår användes på ett smart sätt. Stuveriarbetarna lastade träkistor med tändstickor på vagnar med järnhjul. Dessa sköts sedan i gång av två personer och sedan rullade vagnarna av sig själva från magasinet nedför backen och ut på kajen.
Här tog sedan fartygens lastkranar vid och lyfte ombord kistorna. De tomma vagnarna fick sedan skjutas upp tillbaka till magasinet. Det var en rundbana så någon risk för kollisioner förelåg inte.
Kajen är ingen homogen betongkaj utan en vanlig konstruktion med träkistor med betong ovanpå. Kistorna beställdes på närliggande Vitudden, tillverkades av tallvirke och var ca fem meter höga. De monterades på plats och stenfylldes.
Det finns mycket att berätta om vad som hände innanför vaktstugorna.

Entrén till "Stickan" har renoverats

En liten rest av den en gång största arbetsplatsen i Västervik finns kvar. Entrén till tidigare Westerviks Tändsticksfabrik har dessutom renoverats och ger ett fint första intryck för den som skall in till det nya bostadsområdet och till gästhamnen.