80-Äriga Ester, som egentligen heter nÄgonting annat, har varit i kontakt med hemtjÀnsten flera gÄnger. Hon har behövt hjÀlp i perioder, och tycker att hon har mÀrkt av en kraftig skillnad i kvalitén pÄ den hjÀlpen sedan i början av 2021. DÄ genomfördes en omorganisering av hemtjÀnsten i VÀstervik, som innebar att personal och brukare omgrupperades.
â Det var dĂ„ problemen började. Omorganiseringen var dĂ„ligt planerad och ogenomtĂ€nkt, sĂ€ger Ester.
Hon berÀttar att hon kunde se flera nya ansikten varje dag, sÄ mÄnga som 30 stycken under en period pÄ fem till sex veckor. Detta mitt under brinnande pandemi, dÄ man rÄddes att minimera fysiska möten. Ester tyckte att det hela var fel.
â Jag ringde flera gĂ„nger för att fĂ„ prata med enhetschefen och samordnaren, men de var svĂ„ra att fĂ„ tag i. Jag talade in meddelanden, men ingen ringde upp, sĂ€ger Ester.
Socialförvaltningen har en vÀrdighetsgaranti, och Ester ansÄg att delar ur den inte stÀmde överens med hennes situation. Hon bestÀmde sig för att fylla i en synpunktsblankett, som hon sedan skickade in. Efter att ha ringt och frÄgat efter respons fick hon slutligen tag i rÀtt person.
â NĂ€r jag sa att jag fĂ„tt besök av sĂ„ mĂ„nga personer under den perioden, dĂ„ svarade hon att "nej, det stĂ€mmer inte". "JodĂ„ det stĂ€mmer visst", sa jag. "Jag har ju antecknat alla namn!", berĂ€ttar Ester.
Ester vittnar ocksÄ om att hon blivit dÄligt bemött i sitt hem.
â MĂ„nga i personalen saknade empati och respekt för brukarna, sĂ€ger hon och fortsĂ€tter:
â Jag fick en kontaktperson först i slutet av min period med hemtjĂ€nst. NĂ€r hon var hĂ€r sĂ„ frĂ„gade jag henne om hon kunde ta med sig soporna ut nĂ€r hon gick. "Kan du inte gĂ„ ut med dem sjĂ€lv?", fick jag till svar.
En person ur personalstyrkan som hjÀlpte Ester i hennes hem fick hon nog av.
â Jag stod inte ut med attityden, sĂ„ jag ringde till hemtjĂ€nsten och sa att den personen vill jag inte se nĂ„got mer. Man frĂ„gade inte vad denne hade sagt eller gjort, utan svarade mig att "det rörde till i deras planering", sĂ€ger hon.
Ester, som Àr en före detta skatterevisor, menar att hon Àr van vid att stÄ pÄ sig och reda ut saker och ting.
â Men det Ă€r lĂ„ngt ifrĂ„n alla som Ă€r som jag och kan bita ifrĂ„n.
Ester pÄpekar att hon inte vill dra alla inom den kommunala hemtjÀnsten över en kam.
â Det finns jĂ€ttebra personal, som Ă€r hjĂ€lpsamma och trevliga. Men den hĂ€r attityden och bemötandet som jag fĂ„tt Ă€r förfĂ€rligt.
Vad var jobbigast med att det var sÄ stor personalomsÀttning dÄ du behövde hjÀlp?
â BĂ„de smittsĂ€kerhetsaspekten, och otryggheten. NĂ€r det inte Ă€r nĂ„gon kontinuitet fĂ„r man förklara om varenda gĂ„ng, vad och hur man behöver hjĂ€lp.
Och nÀr du upplevt dig dÄligt bemött, hur har det fÄtt dig att kÀnna?
â Jag blir arg. SĂ„ hĂ€r fĂ„r man inte behandla andra mĂ€nniskor. Man kĂ€nner sig krĂ€nkt och nedvĂ€rderad, och man blir ju inte sĂ„ trevlig tillbaka dĂ„ heller, sĂ€ger Ester och fortsĂ€tter:
â Jag menar, jag kan ju ha roligare Ă€n att ringa runt och gnĂ€lla.
Idag klarar sig Ester alltsÄ utan hemtjÀnsten, men om hon skulle behöva hjÀlp igen sÄ vÀnder hon sig hellre till en privat aktör.
â Nu vet jag att jag kan vĂ€lja, jag behöver ju inte ha kommunens hemtjĂ€nst, sĂ€ger hon.