Ett liv på uranbrytningens bakgård
Gör så mycket motstånd ni kan om Sveriges regering i framtiden vill inleda uranbrytning. Det budskapet gav Manuel Pino, som forskar i uranbrytningens effekt på indianers kultur och hälsa, under en föreläsning i Bryggaren på måndagskvällen.
Högt pris. Manuel Pino berättade om hur tusentals indianer fortfarande betalar priset för uranbrytning i sydvästra USA. Foto: ELLEN KINDSTRAND
Foto: Fotograf saknas!
Mellan 1940 och 1995 bildade de amerikanska delstaterna New Mexico, Arizona, Utah och Colorado världens största område för uranbrytning. I området fanns också flera stora reservat för den amerikanska ursprungsbefolkningen, som genom århundranden levt i nära relation med den omgivande naturen.
- Mitt folks kultur och tro vilar på att alla element i naturen är heliga. Vatten och luft, allt som flyger och rör sig är sammankopplade.
Under uranbrytningens epok i sydvästra USA fick hans folk uppleva hur den naturliga balansen mellan människa och miljö bröts ner i takt med gruvindustrins utvinning.
- Enorma mängder uran och plutonium kom att användas till den amerikanska regeringens massförstörelsevapen, inklusive kärnvapen och kärnvapenbestyckade ubåtar.
Manuel Pino är uppvuxen i Acoma Pueblo-reservatet i New Mexico i USA. Området var granne med världens största dagbrottsgruva för uran, Jack Pile Mine i reservatet Laguna Pueblo. Gruvdriften välkomnades inledningsvis eftersom arbetstillfällen uppstod i ett område med hög arbetslöshet. Inkomsterna ledde till förbättrad levnadsstandard i form av elektricitet, rinnande vatten och bilinköp. Men ingen berättade om riskerna för strålning. Ventilationen i gruvorna var dålig och skydd mot radioaktiva partiklar användes inte.
Resultatet blev att flera tusen av gruvbolagens anställda drabbades av cancer och andra hälsoproblem. I området finns även många barn med Downs syndrom och missbildningar. Floder, djurliv, boskap och skördar har förorenats av de radioaktiva stoff som genom åren spridits med vind och vatten.
Mellan åren 1953 och 1982 arbetade stora delar av reservatens invånare i skift 24 timmar om dygnet under årets alla dagar.
- Gruvdriften kom också att förändra ursprungsbefolkningens traditioner och kultur. Männen prioriterade arbete och mer lön framför de traditionella ceremonierna som var tidskrävande. Även språket förändrades eftersom det var engelska som talades i gruvorna.
Andra sociala konsekvenser blev att ungdomar lämnade skolor för att tjäna pengar i gruvorna.
- När gruvdriften sedan minskade i omfattning stod många gruvarbetare utan utbildning.
24 miljoner ton uranhaltig malm bröts innan gruvan Jack Pile Mine stängdes på 80-talet. Efter många års kamp för sanering av området täcktes gruvan över 1999. Flera hundra gruvarbetare driver nu skadeståndsprocesser mot den federala regeringen, och fortfarande lever 3 000 människor med arvet efter utvinningen i reservatet.
- Det är en nukleär mardröm som fortfarande pågår på vår bakgård, berättade Manuel Pino.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!