Det gula teglet sitter kvar. Man har putsat upp kanterna och tillfört en del mosaik. Skåpen står stadigt. Träbänkarna. Lukterna. Klockan är strax efter åtta på morgonen och snart är det dags för min första lektion tillsammans med eleverna i 9A.
En efter en droppar de in i klassrummet. Några av dem kommer för sent. Läraren Ingrid Tideman har hört många humoristiska bortförklaringen under alla sina år i yrket.
- "Jag blev jagad av en snöplog", är nog den som är mest originell, säger hon och skrattar.
Dagens första lektion är biologi. Eleverna ska välja ut ett ekosystem och göra planscher som illustrerar dess innehåll.
9A är ett glatt gäng och utan större invändningar tar de tag i uppgiften. Till skillnad från hur vi brukade göra i slutet av 90-talet. Det blev ofta gnäll, för att uttrycka sig milt. Det var annorlunda då. Det var större klasser och undervisningen var inte alls så individbaserad som den är i dag.
Ingrid skriver upp ord och begrepp som eleverna ska bära med sig in i projektet. Det pratas om population, nedbrytare, förstahandskonsumenter, biotopisk påverkan och organismer. Som hjälp har eleverna biologiboken.
- Oj jävlar, elefantspillning väger upp till 20 kilo! utbrister en av grabbarna på den bakre raden när han letar sig fram genom kapitlen.
- Den skulle inte jag vilja ha i huvudet, säger hans bordskamrat.
Efter lektionen är det tio minuters rast till nästa. Det är lek och stim i korridorerna. Jag blir glad av att se att några av lärarna är ute bland eleverna för att umgås. Och flera elever hälsar på inne i lärarrummen. Stämningen känns avspänd.
- Visst måste man låsa om sig ibland för att få arbetsro eller för att diskutera något lärare sinsemellan, men vi försöker sträva efter öppenhet, säger en av lärarna.
Sen är det dags för svenska. Eleverna är mitt uppe i ett projekt där de ska lära sig att söka jobb. De har iscensatt företag och nu ska de skriva arbetsansökningar och platsannonser. Joakim Tilly Andersson och hans grupp har startat ett företag som försöker förhindra en oljekatastrof i Atlanten.
- Nu söker jag efter en projektledare som kan leda räddningsarbetet, säger han.
Bredvid honom sitter Andreas Möllervärn och Gustav Jansson. De använder ofta datorerna i skolan, berättar de. Det är tydligt att tekniken fått en stor plats i dagens skola. Eleverna får använda mobilerna till att anteckna läxor, fota av lärarens tavla och ibland lyssna på musik. Men inga samtal eller sms under lektionerna, så klart.
Varje klassrum är uppkopplat till internet så att man exempelvis kan kolla på nyhetsinslag på storbildskärm direkt från lärarens dator.
Något som blir användbart under dagens SO-lektion med Örjan Smedberg. Eleverna får kolla på ett inslag från Kvällsöppet då partiledaren för Sverigedemokraterna, Jimmy Åkesson, intervjuas. Efter inslaget går eleverna igenom flera ord som nämns i inslaget: vågmästarroll, integration, segregation
- Vi har läst om de flesta partierna och nu följer vi utvecklingen med hur det blir i riksdagen, berättar eleven David Ljunggren.
Efter politiken blir det en genomgång av industrialismen. Eleverna får leta fram svaren på fyra frågor om 1800-talet.
- Hur tror ni nu att medelklasskvinnorna hade det på 1800-talet? säger Örjan och ser uppmanande på eleverna.
- De fick ju tvätta en del och ta hand som sina män, men de var ju bossarna över tjänstefolket, säger Olle Österberg.
När lektionen är över har vi nått den klassiska skollunchen. Det serveras korv stroganoff med ris och en förhållandevis imponerande salladsbuffé.
- Skolmaten är så där, oftast är den inte god. På tisdagar är det fisk, säger Andreas Möllervärn.
- Ja, fast ibland är det fisk även på torsdagar, säger Erik Larsen.
- Och på onsdagar det är lite olika det där, säger någon annan längre ner vid bordet.
Eleverna berättar att de tycker skolan är en bra plats. Det är inte så mycket bråk, vissa bråkar, men de flesta är lugna. Frågar man lärarna får man ungefär samma bild. Visst finns det problem, ingen skola är problemfri. Lärarna är mer rustade än tidigare för att upptäcka de elever som behöver mer hjälp än andra men resurserna räcker inte till.
Efter lunchen träffar jag Julia Svensson. Hon sitter i korridoren med matteböckerna framför sig. Matematik är ganska svårt, tycker hon och jag nickar instämmande. Matematik har aldrig varit min paradgren, vilket jag snart ska få bli påmind om. Jag ska göra ett matteprov.
Aldrig är väl ett klassrum så tyst som under ett matteprov. Man kan höra sina egna andetag. Krumelurerna på pappret går samman. Hjärnan ska tänka X, Y och tabeller men den tänker kaffe, flickvän, jobb, hus, hund, mamma, tågtider, flygplats och en massa andra grejer som inte har med X och Y och tabeller att göra. Fan också.
Att jag fick underkänt i matteprovet får bli en hemlighet mellan mig och eleverna i 9A och de tusentals människor som nu sitter med VT framför sig.
Den sista lektionen går i musikens tecken med läraren Anja Svensson. Eleverna ska träna in musikstycken som de sedan ska spela upp för läraren. De sätter sig enskilt för att öva på olika låtar och melodier.
Och här någonstans, bland toner från Beethoven och Red Hot Chili Peppers, lämnar jag eleverna och deras värld bakom mig. På vägen ut tänker jag på vad en av eleverna sa till mig tidigare under dagen:
- Alltså, jag är inte särskilt bra i skolan. Jag har ganska låga betyg, men det gör mig inte så mycket. Jag vill jobba med något enkelt, typ med bilar.
- Bilar, sånt fattar jag inte ett skit om, det är ju jättesvårt, svarade jag.
- Inte för mig. Alla kan olika saker. Jag kan bilar.