Eva är en kvinna i övre medelåldern, bosatt i Västerviks kommun. För fem år sedan träffade hon en man som hon förälskade sig i och hon säger att det inte dröjde länge innan han visade tecken på aggressivitet och kontroll.
- Jag hade aldrig blivit misshandlad innan, vem som helst kan råka ut för det. Man blir sjuk och trasig av det och man är rädd för att lämna mannen. Det handlar om känslor och känslor är svåra att hantera. Man känner skuld och skam. För honom var det ingenting som dög och han skällde på mig för allt möjligt. Det första slaget kom när vi satt i bilen och det hände så snabbt att jag inte ens förstod att det hade hänt.
Eva berättar att mannen bröt ner henne psykiskt väldigt snabbt.
- Den psykiska misshandeln är värre än den fysiska. Många nätter satt jag i skogen i nattlinne och frös men där kunde jag vara ifred. Han blev arg för allt, om jag pratade i telefonen för länge eller om jag gav en bit korv till katten. Det var ju hans mat. Han sa att han slog mig för att han älskade mig.
-Han följde efter mig när jag gick ut och tog nakenbilder av mig när jag sov. Han hackade sig in på min mail. Jag försökte ta livet av mig en gång eftersom jag inte orkade leva längre men då blev han också arg. Det var han som skulle bestämma när jag fick dö.
Eva säger att hon polisanmälde sin sambo fem gånger sammanlagt men att det aldrig ledde till åtal.
- Efter anmälningarna blev han försiktigare och rädd för att bli upptäckt och det fysiska våldet minskade. Istället ökade det psykiska, han kallade mig hora och spottade mig i ansiktet.
-Ibland är det lättare att gå tillbaka än att lämna för att man känner till det livet. Att lämna är så osäkert. Jag var rädd att han skulle döda mig om jag gick ifrån honom och han hotade min familj. "Kom ihåg att du har barn Eva" sa han.
Sista gången Eva hade kontakt med mannen var för drygt ett halvår sedan. Hon berättar att socialen hjälpte henne med en egen lägenhet men att mannen fick reda på adressen och att han brukade ringa på hennes dörr. Han var en ny man, säger hon, trevlig och charmig, och de började träffas igen.
- Hans familj ringde och grät och bad mig att inte lämna honom och han gjorde sig själv till ett beroende barn. Han sa att han inte kunde leva utan mig. Men sedan började han bli våldsam igen.
Genom socialförvaltningen fick Eva kontakt med Spirea och i dag, snart två år senare, har hon fortfarande regelbunden kontakt med dem. Hon får ringa när hon vill och hon går dit på möten en gång varannan vecka. Eva säger att om det inte vore för Spirea hade hon varit död i dag.
- Hade inte han dödat mig hade jag gjort det själv. Att leva med någon som misshandlar en är som att leva i en tortyrkammare och lära sig att leva med det. Jag försökte hela tiden förhindra hans utbrott och det ledde till att jag blev mindre och mindre.
Evas råd till människor i liknande situationer är att lämna. Genast. Hon skulle vilja att det arbetades förebyggande genom att prata med unga människor om våld i nära relationer och hur ett ohälsosamt förhållande kan se ut.
- Det är inte av omtanke han slår och kränker. Det handlar om kontroll, inte kärlek.
Eva heter egentligen något annat.