Hemvärpt
Förr var en liten flock med höns ett självklart inslag vid torp och gårdar ute på landet. Så är det inte längre.
Men det finns fortfarande folk som tycker att det är trevligt att kunna plocka nyvärpta ägg.
- Det är härligt, säger Eva Lundberg, som inte ens störs av tuppens galande på morgnarna.
Hon tycker att hönsen gör att det blir liv och rörelse på gården. Den varma årstiden får de ibland gå ute på gräsmattan, men bara när Eva är hemma.
Fast friheten kan ha ett högt pris. Räven har tagit en höna och en tupp och en dag kom en hök ljudlöst glidande in i trädgården och landade på ryggen på en av hönorna. Hönan skrek, men Eva skrek ännu högre.
- Jag skrek som en galning. Han blev rädd och gav sig av, så det blev ingen höna.
Då var det värre när minken kom. Den tog sig in i hönsgården och bet ihjäl både tuppen och två av hönorna.
Eva har nu tre Kindahöns och en tupp av samma ras. Tidigare har hon haft Åsbohöns, även det en lantras. Det finns lantraser från olika delar av landet. Gemensamt för dem är att de är härdiga i vårt klimat och står emot mot sjukdomar bra.
Eva låter hönsen gå ut i hönsgården även på vintern, om de vill det, men när det var som allra kallast i vintras stängde hon in dem.
På vintern kan det hända att de slutar värpa, eftersom de styrs av ljuset, och då får de göra det. Eva bryr sig inte om att mixtra med belysning den mörka årstiden, för att de ska fortsätta värpa.
Eva Lundberg hoppas nu att hönorna ska vilja lägga sig och ruva, så att hon får kycklingar till våren.
Hönor äter lite av varje. På morgonen fyller Eva två skålar med värpfoder. Sedan får hönsen matrester, som potatis, ris, spagetti och uppblött bröd, samt en och annan grästuva att "beta" på, om de inte går ute i trädgården.
Om tuppen hittar en mask eller en smaskig skalbagge tar han den aldrig själv, som den gentleman han är, utan han säger i stället till hönorna att det finns godsaker att hämta...