Få gravar tas bort

- Under semestertid brukar folk titta till gravarna, säger Per-Erik Westin som är kyrkogårdschef.
Därför brukar inventeringen av gravarnas tillstånd göras efter semestertid. När den är avklarad börjar detektivarbetet för att finna de gravrättsinnehavare som inte sköter om sina gravar. Först görs lite "stillsamma" efterforskningar medan gravarna bara visar de första tecknen på vanvård, det vill säga lite ogräs här och där.

Men om graven fortsätter att förfalla går letandet in i ett mer intensivt skede genom att gravrättsinnehavaren med en liten skylt på graven ombeds att höra av sig. Sedan Skattekontoren övertog folkbokföringen från kyrkan har det blivit svårare att spåra gravrättsinnehavare - kyrkogårdsförvaltningen är helt enkelt beroende av att de som flyttar talar om det.

Har ingenting hänt efter ytterligare ett år tas sistahandsåtgärden annonsering till.
- Det ser väldigt tråkigt och illa ut, men det är det enda vi kan göra.
En sådan annonsering gjordes i helgen och redan har ett par gravrättsinnehavare hört av sig, berättar Per-Erik Westin. Och vid en vandring på Gamla kyrkogården visar det sig att gravrättsinnehavarna till en av de vanvårdade gravarna har varit där och snyggat upp.

Det finns många orsaker till att gravar är vanskötta.
- För det mesta är det inte frågan om att människor inte vill sköta gravarna - de finns för det mesta inte kvar, säger Per-Erik Westin.
Det kan också vara så att de inte känner till att de har en grav att sköta om.
- Det kan vara så att det händer ingenting och det händer ingenting och efter tre år hör någon av sig. De kan bo i Australien och då är det svårt, konstaterar han.

Gravfrid gäller 25 år efter att en person har blivit gravsatt så innan dess görs ingenting, men efter det kan det hända att gravrätten går förlorad om graven missköts. Om ingen hör av sig eller den som hör av sig inte kan sköta om graven kan den återlämnas/återtas och blir då tillgänglig för nya gravsättningar.

Det innebär inte att gravar grävs upp eller stenar tas bort. För att det inte ska bli tomt i gravraderna får graven vara kvar tills någon ny gravsätts där, under tiden sköts den om av kyrkogårdsförvaltningen.
- Nu plockar vi sällan bort stenar. Vi har ingen platsbrist i Västervik, men det finns andra ställen där det är så.
Stenarna som blir kvar kan återanvändas av nästa gravrättsinnehavare, men de som tas bort går till destruktion.
Fast en del gravstenar har ett eget värde och sparas i ett "litet museum" på Nya kyrkogården. Där står bland annat kyrkogårdens allra första gravsten över Harry Krantz: född 1904, död 1913.
- Vad jag förstått så blev han påkörd av någon som var rätt onykter . . .

De gravar som i första hand har tagits bort är de så kallade linjegravarna med "tyst gravrätt", det innebär att de som har hand om graven inte har betalat för den. Det gravskicket finns däremot inte kvar längre och på Nya kyrkogården tar man inte heller bort linjegravarna. De är liksom de gamla grusgravarna kulturhistoria.
Gamla kyrkogården i Västervik omvandlas efter hand till kulturminne då gravrättsinnehavarna slutar att ta hand om sina gravar.
- De som har gravrätter ska nyttja dem, men inte ändra stilen. Det är en fin historia den där kyrkogården.

Per-Erik Westin är nöjd med oasen mitt i stan som faktiskt är den bäst bevarade kyrkogården i Kalmar län. Där "rörs inte en spik" eftersom det i allra högsta grad handlar om kulturhistoria. När gravrätten upphör för en grav vårdas den i fortsättningen av kyrkogårdsförvaltningen.
Den som vandrar där kan besöka Ellen Keys grav eller stöta på stenar från 1600-talet som flyttats från S:ta Gertruds kyrka.

Få gravar tas bort

Varje år görs en genomgång av gravarna på Västerviks kyrkogårdar. Om några visar sig vara vanvårdade måste kyrkogårdsförvaltningen försöka få tag i gravrättsinnehavarna. I sista hand sker detta genom annonsering.